Tantvarning för 7:e gången

Blomman! Största och varmaste kramen till dig min vän! Rosa i trosan men CvL-klinik med värme
Och en mamma-son dag går ju inte av för hackor
*kramar om igen och vinkar av dig och Blompojken*

Diz! Där är du ju!!
Tusen, tusen, TUSEN TACK för din hjälp. Tackkorten är printade och på väg. Lagom till ettårsjubiléet Tycker jag är precis perfekt att skicka tackkort. Då ser de ju att man åtminstone stod ut som gifta i ett år minst
Virtuella blommor och härlig choklad till dig, min vän Du anar inte hur tacksam jag är och hur mycket din hjälp betydde.

Klänning - check, låter spännande! Finns det nån bild?
Hoppas krafterna och energin återvänder nu till dig!
Jag känner mig också så j-a TRÖTT. Trodde orken skulle komma tillbaka med ljuset, men jag känner mig helt dränerad på energi efter denna vinter.
Igår var jag på ett Yogapass i alla fall och blev så där lugn och avslappnad efteråt.
Ska försöka komma igång med träning nu, så kanske det blir bättre med orken.

Åh Blomman, skickar stora starka kramar till er, jag önskar att det fanns något jag kunde göra för er, muffins? tvättade fönster? guidad tur på biblo? lapptäcke? tja det är väl det jag har att erbjuda tyvärr

Jag gråter med er!

Sonja vad härligt att höra att korten blev bra och att ni fått iväg dem nu! Jag tycker ju bara det e skoj att få hjälpa till och "leka lite" med bilder, så det är jag som ska tacka dig.

Bild finns, men det är folk som har ögon här på BT, så jag kan skicka till din inbox istället. Det är iaf en väldigt enkel klänning, jag kommer att fokusera på accessoarer och göra den personlig. Kändes inte rätt med en jättestor, elegant och tung klänning när vi ska ha ett litet romantiskt utomhusbröllop...

ooo Diz vad roligt att du hittat en klänning, jag är oxå nyfiken

Här kommer jättekramar från mig också, och lite buffar från mina snuttar! Om du inte har alltför långt till Kalmar, så kanske vi kan ses när jag kommer på utställning i juli?

Passionsblomman, flera kramar kommer här (och till alla andra som behöver/vill ha).
Eskimåer ska ju vara härdiga, har man hört.

Tack Aleta, dfk, Mittiprick och Blomman!

Och blomman, så hemskt sorgligt att du fick en blödning. Det gör ju att mina problem bleknar i jämförelse (vilket nog är bra för mig). Jag lovar att hålla tummarna ännu hårdare nästa gång!

Om mig själv, så vet jag inte riktigt vad jag ska säga, annat än att jag är onormalt rädd och ängslig och ångestfylld för allt och inget. Påverkar matintag i synnerhet och jag är så less på det nu. Har för första gången i livet ringt en psykolog, eller nästan - jag tänkte gå till psykologiska institutionen, och träffa en sistaårsstudent på psykologprogrammet. De ska ha ett möte om mig och så hör de av sig inom en månad... Jag står nog ut. Jag hoppas också att det blir bättre när min pojkvän kommer hem från USA om en vecka.

Idag har varit en ganska bra dag, men just nu sitter jag och huttrar på jobbet, inte av kyla, utan av obestämd rädsla i maggropen. Det är fan så jobbigt. Någon som känner igen sig?

Glömde såga HEJ Babou! Usch det låter jobbigt bra att du är modig nog att gå och prata med någon! Jag har en konstant oroskänsla i magen, men i mitt fall grundar det sig i saker som har skett alternativt kommer att ske. Det är ju lättare när man vet varför man är orolig, ex jag oroar mig för konsekvenserna av det mina föräldrar ställer till med. Det måste vara väldigt jobbigt om man är rädd och orolig utan" uppenbar/konkret" anledning

Ibland funderar jag också om jag ska gå och prata med någon om hur jag ska hantera min förtryckta ilska gentemot mina föräldrar. Oj förlåt jag menade verkligen inte att göra detta till ett ego inlägg