Tantvarning för 7:e gången

visste ni att bebisar anpassar sitt "crying pattern" efter sitt modersmål, även innan de kan prata. Det finns en studie som är gjord på 30 tyska och 30 franska bebisar, det visade sig att deras crying pattern skiljer sig åt och intonationerna är olika. De stämmer däremot överrens med den språkmelodi som bebisarna är vana med sedan födelsen. Ergo svenska bebbar skriker på svenska och franska bebbar på franska(om man förenklar det) Hur coolt är inte det!!

Heloise, vad GÖTT!

Vet du förresten vad min son kom hem och sa nu innan lovet?

"mamma jag har läst en JÄTTESVÅR bok helt själv i skolan. Den ahde minst HUNDRA sidor eller nå´t. Och den var jättespännande och nu vill jag att du ska förlaj med mig till biblioteket så jag får se om de har fortsättningen...........................

...förresten mamma, kostar det mycket att låna böckerna där? Jag har ju lite egna pengar........"



Gullungen!

När jag förklarat att det är gratis och att han kommer att få ett eget lånekort och sedan kan gå dit precis när ahn vill alldeles själv blev han sjätteglad!

Så bara hans feber går över så ska vi gå till lilla Bibblan här och fixa lånekort.

Åh gullungen!
Jag blir lika lycklig varje gång ett jag får höra om ett barn som upptäcker läsning. De flesta barn tycker ju om högläsning men och det är ju verkligen ett underbart sätt att dela en mysig stund med sitt barn samtidigt som man väcker läslusten. Men när de börjar läsa själva, på egen hand mellan raderna och sidorna, på egna äventyr, då känner jag bara en lycka över allt som de kommer att få uppleva och alla nya världar som kommer att öppna sig.
Herregud vad jag är gråtmild i dag, det är nå otroligt!

Jag delar din etusiasm! Vi håller just på att läsa Harry Potter högt. Det tycker jag är jättemysigt och far i huset gillar visst också att lyssna för han kommer smygande och gör oss sällskap nu och då.

I födelsedagspresent fick sonen en av LasseMaja-böckerna och nu i morse sa han "jag har redan börjat i den själv mamma" (de andra har jag läst för honom.

Min pojk började ju prata väldigt sent och hade väldigt svårt med konsonanterna. det har gjort läsningen rätt svår för honom då han inte kunnat skilja bokstäverna åt så bra. Men nu i höst-JÖSSES vad det har lossnat!
han tar sjumilakliv och är så gLAD själv. Han kom precis nu nerför trappan stolt meddelandes att "Nu kan jag läsa texten själv på TV"

DET är stort! Minns själv när jag kunde läsa böcker, men inte texten på TV:n för att det gick för fort...

(Förlåt allihopa för att jag inte kommenterat era ljusa och mörka dagar. Jag håller mig borta av ren självbevarelsedrift. Men jag blev lycklig över biblioteksfrågan och har varit inlagd på sjukhus pga magsmärtor och saknade er då... Surfade in här på mobilen från sjukhussängen för att kanske få ett och annat leende. Och det kom sig visst av en kackelig diskussion Och passion, varmaste, varmaste tanken till dig. Jag förstår givetvis inte precis vad du går igenom, för jag har inte varit där, men jag har aldrig varit så rädd som idag när läkarna ville kolla om mina smärtor kom från äggstockarna... tänk om jag aldrig skulle kunna få barn!! Det är min värsta mardröm...)

Jag har precis kommit hem. De har inte kunnat konstatera vad som är fel. Har röntgats och tagit massa prover och gjort ultraljud i underlivet och.. tja, allt möjligt. De misstänkte blindtarmen eller äggstockarna. Blindtarmen lyckades de inte se på röntgen så de kan varken säga om den eller bra eller dålig, men alla andra prover var oförändrade och de borde fått stigande värden om det var blindtarmen. Tack och lov fanns ingen cysta heller. Och livmoder och äggstockar och allt såg ut precis som de skulle. Men läkarna vet alltså inte vad det är och eftersom de inte ser nåt bör det gå över av sig självt. Annars får jag komma tillbaka. Jag var leds på att vara på sjukhus nu så jag åkte mer än gärna hem när de frågade om jag ville det...

Jaha! Och då vet du ju alltså inte vad det är! och därmed inte om du ska vara lättad elelr orolig...

Typ så.

Usch!