Tantvarning för 7:e gången

Cantaton, här kommer en bamsekram till dig!!
Jag vet (också) vad du går igenom, av egen erfarenhet, och jag håller med om det passionsblomma och de andra har skrivit här ovan. Ska bara tillägga att om du behöver och vill träffas och prata eller messa så finns jag här! Kram!!

Detta är en tråd med hopp, vänskap och omtanke, jag blir rörd och förundrar varje gång jag läser. Ni är alla så underbara!
*löööve the tants*

Halli-hallå!
Har varit på kören och sjungit påsksånger och lite gospel. *Yes, I know Jesus, yes I know Jesus...*
Kan inte sluta nynna
Hallelujah (Leonard Cohens) sjöng vi också.
Mina töser var så snälla och tålmodiga och lekte i lekrummet och smög in ibland och lyssnade på oss.
Maken har spelat bandymatch andra dagen på raken. Två raka segrar

Go natt!

Jag skrev ett jättelångt inlägg igår, men tappade internetuppkopplingen och allt försvann...

Sonja, tack för ditt jättefina inlägg. Värmde mycket igår.

Passion, du är så klok. Som om det var en nyhet... Det har du ju alltid varit när du uttalat dig i trådar här på BT Men jag måste erkänna ett det gjorde ont att läsa och att jag blev tårögd snarare än upplyft. Därmed inte sagt att det var fel ord att säga... Jag vet att jag är "Fröken Duktig" och jag sa ifrån till mormor senast här i veckan när hon sa "Du har ju alltid varit så duktig, och hon har alltid varit så duktig" o.s.v. Jag svarade "Duktig, ja - men hur kul är det att vara DUKTIG!??!" När jag hamnade på Danderyd för ett par år sedan och gick till en kurator började vi bena i varifrån jag fått mina höga krav. Jag är liksom uppfostrad så... Jag fick inte beröm om jag var snäll eller glad eller... Jag fick beröm om jag fick MVG i allt. Och blev ifrågasatt om jag inte var den som hade bäst poäng på provet... Klart man då lär sig att bli DUKTIG och för att kunna bli det måste det finnas krav... Jag fattar ju idag att det är helt befängt och osunt. Men jag kommer inte ifrån att det fortfarande är JAG.

Jag slutade till och med glädjas över mina MVG:n redan i högstadiet. Snarare var det ju så att allt som INTE hette MVG (vilket såklart knappt förekom...) var ett misslyckande.

Pappa är på sånt där möte idag när de berättar vad testerna visat och hur de ska gå vidare. Hans kontaktperson ringde och berättade för honom i stora drag igår vad de kommit fram till, och då var jag med. I rapporteringen erbjöd de också oss anhöriga tid med kurator, och pappa svarade att vi var intresserade. Så han skulle lämna mitt nummer till henne idag så att hon ringer mig. Känns bättre att komma till en kurator direkt på sjukhuset än att gå via husläkaren som ska remittera vidare, nu när jag får en genväg.

Fjosok, tack för omtanken. Jag ska vara ärlig och säga att ni bara hör en bråkdel av vad jag berättar för vänner och familj Enda stället jag har något av en fasad är på företagets hemsida. Kan inte påstå att du häver ur dig saker över oss särskilt ofta! Oroa dig inte

MittiPrick, tack för omtanken och erbjudandet. Jag trodde faktiskt att jag såg dig i stan igår - fast det var inte du. Men önsketänkande kanske?

Nu ska jag diska en liten stund. Minska diskberget. (Hade jag haft någon i närheten som kunde hjälpa hade jag bett om hjälp, men sambon är i Holland, den ena nära kompisen jobbar och den andra är sjuk...) Om en halvtimma ska jag ut på promenad i solen i alla fall. Hoppas på lite uppiggande energi och att huvudvärken försvinner.

Jag ska oxå ut i solskenet, känner faktiskt hur det liksom spritter i bena

I helgen ska jag dissa allt som har med melodifestivalen att göra. Visst, tror ni inte man har dundrat in i min stad nu, herrejävlar. F`låt Solde m utrycket var lite nödvändigt. Jag menar nämn C. Björkman och jag får ett stort spel

Jaja, lika glad är jag för det.

Kramizar till hela tantgänget!!!

Jag älskar solen

Cantaton: Känner SÅ igen mig!!!
Jag var också fröken Duktig.
I skolan var allt annat än 5:or (som vi hade på den tiden) och full pott det enda som räknades. Kom jag hem med 4:or så undrade min mor (lärarinna) varför jag inte pluggat ordentligt. Bara toppresultat räknades.
Jag skulle ABSOLUT studera på Universitet, till motsats från brorsan som hoppade av skolan i nian och började jobba. Något annan framtid för mig fanns inte på världskartan enl. mina föräldrar.
Pressen var så stor så jag gjorde revolt när jag var 14. Både mot att jag måste vara superextremtduktigochbegåvad samt dessutom GudsBästaBarn (mina föräldrar är väldigt religiösa, Leastadianer eller en gren därav). Det var smärtsamt och jag hamnade i trubbel, men samtidigt idag så är det så skönt att jag gjorde den där revolten, även om det kostade mig mycket, just för att jag inte har samma prestationsångest längre. Jag vet att jag duger som jag är. JAG. Inte mina resultat. Och den som inte anser att jag duger som jag är, behöver jag inte i mitt liv.
Vidare studier på Universitet ratade jag, vilket jag idag kan ångra, för jag hade kanske behövt en riktig utbildning och jag hade säkert lyckats skaffa mig en. MEN, jag var så ANTI studier pga att hela min skoltid var det bara _bästa resultat_ som var något värt. Mamma muttrar än idag att det är synd och skam att jag som "hade så lätt för mig" inte skaffade mig en akademisk utbildning som alla mina andra kusiner gjorde.
Att min bror sket i skolan, det säger de är inte ALLS samma sak. "Han hade inte lika lätt för sig, han trivdes inte i skolan" (blev mobbad, men hallå, det blev väl jag också). "Men se så DUKTIG och FRAMGÅNGSRIK han är, egen företagare med god ekonomi", "har alltid klarat sig själv och aldrig behövt hjälp".osv, bla-bla-bla.

Jag kommer på mig själv ibland med att lite för ofta säga till min sjuåriga T hur "duktig" hon är i skolan... Tänker efter och berömmer sedan henne även för att hon är snäll, omtänksam mot lillasyster, och säger att jag älskar henne bara för att hon är hon.
Man menar så väl som förälder och vill bara det bästa för sina barn, men det kan ändå bli fel.

Bra att du fått en kontakt med kurator!

Många kramar från mig!

Tack Sonja Jag har haft precis samma situation, mina syskon har minsann inte behövt... Båda avskydde skolan som pesten och skolkade hellre än fick bra betyg. Dock är det aldrig någon som tvingat mig att gå på högskola. Ingen av mina föräldrar är högskoleutbildad. Det var något jag valde helt själv på vägen mot mina mål Är sååå glad över att jag gick på högskolan! Mest för att jag gick där för att jag ville och suktade just de kunskaper programmet kunde erbjuda. Det var inte bara plocka poäng och betyg. Även om jag hade full pott även på högskolan...

Jag vet att mina föräldrar såklart också alltid velat det bästa, och de har säkerligen på intet sätt tyckt sämre om mig för att jag inte fått bästa poängen, även om det har låtit så genom just orden "Men, VA, fick du inte högst poäng?! Varför inte det? Hade du pluggat för lite?" osv. I själva verket var de väl oroliga över att jag skulle bli besviken över mitt resultat (vilket jag inte var från början, men blev...) och så kom det ut på fel sätt och formade mig till att bli just besviken.

Idag var jag och lämnade blodprov för ny sänka, då den var förhöjd när jag var hos doktorn i onsdags. Den hade gått ner t 28 från 40, så då tyckte de inte att jag behövde träffa någon läkare. Men hostmedicinen jag fick sist, har gjort mig så magsjuk och som en biverkning står det "kramp i luftrören". Det vill jag som astmatiker inte uppleva! Och hemma har jag en hostmedicin, som snart firar 6-årsjubileum med sista utgångsdatum. Så de skulle ordna en ny hostmedicin till mig, Tack! Jag har mest hostat hela natten. Men tydligen är jag bättre...hoppas det märks i helgen.
Vädret här är iaf kanon, fast snorkallt fortfarande, -7 var det när jag körde till jobbet vid 9-tiden.

Soldemor, hoppas hostmedicinen hjälper nu, så du slipper hostan och kan njuta av vårvädret ni har.
-7 för oss är vårväder kanske jag bör tillägga. HÄr skiner solen

Soldemor, vad läskigt det låter med kramp i luftrören. Nä, bort med den medicinen Hoppas du blir bättre snart.