Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Vilka härliga minnen, Sonja! 
Grattis Sonjas mamma på 75-års dagen!
Ja. Förutom att jag inte ärvt intresset för matlagning (men det kommer, beror mest på tidsbrist tror jag) och handarbet, så blir jag förvånad när jag nu märker att jag är väldigt lik min mamma. Gillar också att vara med på möten och sånt, träffa människor, aktiviteter i grupp, bjuda hem folk.
Och våra barn är nästan alltid med oss överallt
Tack för tumhållning för lillsyster förresten! Hon hade även min lyckosten i fickan samt ett halssmycke i form av en skyddsängel, så då måste det ju bara gå bra!
Nu lämnar jag er, girls, för ett tag. Måste fylla på koffeindepåerna känner jag. 
Jag tror våra föräldrar öht gjorde mer än vi riktigt fattar. Det är faktiskt först numera som det börjar vara lite ok att säga att man skiter i att julbaka och köper färdiga pepparkakor ifall man vill.
Min mamma har då definitivt haft ett schema späckat så det heter duga. Jämt.
Förresten så är jag lite allergisk mot det där ordet "pysslig". Jag tycker det är sådant man alltid kallar kvinnors arbete eller intressen. Min mamma har gått textilutbildning och gör avancerat hantverk men hon skulle aldrig kalla sig textilkonstnär. Handarbete säger hon iofs, men många ser nog det hon gör som "pyssel" precis som alla dessa knypplade spetsar, broderade lakan och allt vad fantstiskt som formats av kvinnohänder genom århundradena.
Mitt yrke hamnar också under "pysselgulligullets" softade lins. Ingen jäkel fattar hur vått, jordigt taggigt och tungt det är och inte begriper man att det finns ett system bakom varför man gör som man gör.
Kanske är det för att så många själva älskar att göra egna grejor för hemmabruk, tex sin egen dörrkrans och annat som mer blir som pyssel, dvs sådant man gör för trivsel och roligt tidsfördriv. Knåpande och småpill för att det är kul att skapa själv.
Nog om det.
Förresten, apropå de fällda buckliga djuren: Sonja, heter det inte Vildsvin? Alltså inte de där vita getterna utan grisarna? För du skriver Viltsvin och nu är jag helt förvirrad och undrar om jag sagt fel hela livet typ. 
Nu måste jag gå och tända upp i pannan, för det börjar vara ruggigt härinne.
Gå ingenstans! Jag kommer strax!
Blomman, såklart det heter VILDSVIN!!! Det är jag som slarvar bara när jag skriver... eller tänker på ett vilt svin...(min man)... eller så är det för att såna är ovanliga här uppe (om de alls finns vilt strövande i skogen, tror inte det), att jag inte vet hur det stavas... 
Sorry! Ska skärpa mig
Jo, de gjorde faktiskt VÄLDIGT mycket för oss våra föräldrar... *skäms när jag tänker på hur otacksam man varit mot dem i ungdomens dagar*
Min mamma hade hela december fullspäckat för att vi skulle få en fin jul, och själv var hon helt sönderstressad och låg i migrän på julafton.
Såklart floristarbetet inte är "pyssel" och handarbete är förstås ett hantverk. Men likväl; jag är urusel på sånt och verkligen BEUNDRAR de som fått gåvan att kunna skapa något med sina händer, pyssel, hantverk eller vad det nu må vara eller kallas.
