I vått o torrt, stiltje, orkan o snart snöstormar...

Villemoa-får nog öva upp min vissling lite och vighet om jag ska nå ner med huvudet i sanden så lika bra att börja redan nu.

Här väntas indianerna lämna sina spår de närmsta dagarna blir med största sannolikhet BOM som vanligt

Heej!!

Ultraljudet igår gick jättebra! Det var ju andra gången så nu var det inte lika nervöst som första gången, men det var ändå skönt att se det lilla hjärtat slå och att allt annat också verkade bra. Puuuuh!

Men det är en riktigt liten hemlig bebis vi har där inne, han/hon håller hårt på integriteten och vill inte gärna bli fotad eller visa upp sig. Det tog 40 minuter och hostande och vändande från min sida för att barnmorskan skulle få se allt hon ville se. Lilla sötnosen!

Vi fick exakt samma beräkning som vid förra UL så idag är vi i vecka 19+1 och BF är 18/4 (samma dag som blivande mormor). Snart halvvägs! Är så himla glad att det äntligen börjar hända lite! De första månaderna är ju så låååånga.

*visslar för EA och Villemoa*
Lycka till Lanovia på samtalet idag!

Kram till Daa, Ninnis & allihop!

Grattis till ännu ett lyckat UL Leksi!
Klart man som liten inte vill visa upp sig allt för mycket för nyfikna föräldrar. Var ju samma i vårt fall

Nej, han har åkt låååångt bort och jagar de där buckliga mindre djuren med tryne och betar

Leksi; strålande nyheter att UL gick bra
Minns själv att jag alltid bölade på de där ultraljuden, när jag såg lillhjärtat picka och en liten hand som vinkade, en fossing osv. Underbart!

Leksi: härligt att UL gick bra!

"buckliga djur" Tack för ännu några fnissattacker.

*visslar en liten stump för EA och Villemoa*

Förresten, vad betyder BOM? Antar att det var det som hände mig i söndags, men vad står bokstäverna för?

EA: jag hakar på som medlem i bitterfitta-klubben (även om jag hoppas att du snart begär utträde). Det känns lite bättre att inte vara ensam om att vara bitter och sur (fast givetvis önskar jag att ingen alls behövde känna sig bitter och kanske t o m missunnsam. Öh, ja, tror ni förstår ). KRAM till dig.

Har f ö ringt till vårdcentralen och hon tyckte väl att det kan vara värt att kolla upp mig. Ska se om jag lyckas få nån tid framöver. Kollade också på nätet om järnbrist och mycket av det som beskrevs känns väldigt välbekant... O, ljuvliga tanke, om det skulle vara så att humörförändringen beror på järnbrist eller nåt liknande och inte är en begynnande depression.

Kram till er alla.

Konstigt det där, jag som alltid lipar när jag blir berörd, grät inte en enda gång under graviditeten eller vid mötet med min son. Jag var nog ganska avtrubbad i min depression tror jag. Jag grät knappt av den heller. Jag var mest irriterad och arg och hade ångest.

Fast UL var ändå helt magiskt-otroligt att man kan få se lilla bebis i förväg!

Kanske du inte reagarade så som är "typiskt" för dig, just pga depressionen, som du själv skriver.
Jag skvalade och grät och skrattade av lycka omvartannat större delen av graviditeten och när de föddes och efteråt under värsta amningsperioden. Dels pga hormoner men sen så är man ju så himla trött också, så man gråter bara därför.

Hej föressten!

Hej!