Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Tjaba! Gú vad skönt att fler än jag haft full tupp i helgen så jag inte hade fem kilometer att läsa ikapp idag! 
NU har sväronen tagit sin son med sig och dragit uppåt igen. Fast sonen lämnade de förhoppningsis av på hans arbetsplats, han började inte förrän 11.30 idag.
Jag åkte på handbollsmatch med sonen igår, ändå till Karlskrona, dvs nästan lika långt bort som sist. Det var väldigt bra, för då fick jag lite avstånd till alla.
Jag inser att det är jag själv som har ganska storsfär runt mig som jag vill ha fri när det gäller mitt hem och mina egna stunder. Som att när jag inte kan komma in och klä av mig ytterkläderna utan att någon redan står 50 cm ifrån och babblar på om något som kräver svar och uppmärksamhet. Eller att jag helst vaknar och pratar med ingen alls första stunden och en masssa liknande exempel.
Jag tror väl iofs att de flesta kan känna igen sig i att lagom är bäst med just föräldrar och svärföräldrar. Hur väl de än menar.
Nu fick de iallafall hålla på här bäst fasen de ville igår och då har ju sambon ihop med svärfar och morbror hittat och åtgärdat vad det nu var som gjorde att det inte lyste i hallen och de andra rummen. Så nu är det ljust i vårt hus.
Nej, nu måste jag hämta mer kaffe, kommer snart och skriver flera maratongrejor....
Leksi: Tack, men jag känner mig ändå så himla gnällig. Det är ju faktiskt bara tredje försöket efter MF och ingen större sak att det misslyckades. Egentligen.
Här är det ganska kaotiskt med vaccineringarna också. Har man otur får man köa i timmar bara för att få beskedet att doserna är slut eller att man inte hör till gruppen som ska vaccineras den dagen. Det borde ha gått att organisera på ett enklare sätt (vi blev hopfösta av arbetsgivaren. Min beslutsväg liknade Ninnis 
).
Jaha. Mätt och belåten blev jag idag iaf. 
Hoppas ni får en fin eftermiddag.
*kramar*
:-P
Suck...
Menar förstås:
Daa, KRAM!
Jag känner så väl igen det du beskriver. Tyvärr har jag inget direkt råd att ge dig. Det enda man kan göra är nog att försöka tänka posistivt och bara bestämma sig för att det kommer att funka en dag. Om man klarar det är det nog lättare att försöka ha det så bra som möjligt och leva så normalt som möjligt under tiden, och försöka njuta av den frihet som man faktiskt inte kommer att ha den dagen det kommer ett barn. Detta är så klart lättare sagt än gjort, och det finns en anledning att mitt inlägg inneåller ordet "försöka" ganska många gånger... Personligen kämpar jag med att försöka att tänka så lite som möjligt, vilket också är lättare sagt än gjort. Kram, vännen!
Leksi, jag fick en kallelse till Vårdcentralen till lördag mellan klockan 9-11. Förmodligen hade jag fått vänta ganska länge, och det finns säkert en risk att vaccinet hade varit slut när jag väl kom fram. Nu tog det två minuter, inklusive traskande två trappor upp och ned igen
Hej tjejer.
Tillbaka på jobbet efter en bra helg. Ikväll är det utv.samtal som gäller till kl 20, jobbigt men skönt när det är över
Leksi: Lyckat till på UL. Vad spännande!!
Nu måste jag gå och äta är jätte hungrig, blir tacos idag... över sen igår kväll så det blir gott!!
Daa, KRAM till dig!
Har tanken slagit dig att gå till doktorn förresten? Jag menar, du kan ju behöva kolla dina värden så du inte har järnbrist eller något annat som påverkar så du blir trött och mår illa.
Och förresten så vore det väl kanske vettigt om man kunde få prata med någon efter ett missfall, då det ju inte är speciellt konstigt om man inte mår tip top efter en sådan erfarenhet.
För rent krasst så är det ju uppenbart så att du kan bli gravid och att det finns bra förutsättnignar för er att bli föräldrar och ni är väl rätt unga och har inte försökt i flera år eller hur?
Men nu har du ju varit med om det du har och då överskuggar det nog väldigt lätt all sådan där logik och allt blir en enda stark längtan att överbevisa dig själv om att du visst kan bli gravid och få bära barnet hela vägen. Tror du inte?
Fortfarande: det ÄR inte länge sedan det här hände dig och all sorg tar sin tid. Ge dig själv den tiden! Alla här fattar att det inte är lattjo-lajban!
Hej!!
Jag som just tänkt ut ett bra svar till Daa... så kommer Blomman och gör som vanligt, säger allt som behöver sägas WORD!!
Efter mitt MA tog det flera månader innan jag kunde se mensen som nåt normalt... och då hade vi inte försökt bli med barn utan en sprucken kondom ställde till det... och samtidigt som jag var lite glad över MA, för att jag ätit forsterskadande mediciner vid tillfället, så gjorde det för jävla ont i alla fall! Och dt Ninnis skriver är också jättesant, men det är f-n inte lätt att låta bli att tänka...
Blomman, förstår precis vad du menar med egen sfär... Jag älskar mornanrna när mannen väckt barnen och skicka iväg dem åt respektive håll, jag får sova som ajg vill, gå upp och det är tyst... skita ifred:-9 Annars är det alltid nån som rycker i dörren eller sitter på en pall nedanför toastolen och talar om hur duktig mamma är som bajsar...
Leksi, härligt med UL, vi ska göra det på torsdag
Vill höra allt om hur det gick för er!
Jag har varit duktig idag! Bokfört, fakturerat, annonserat och skickat bokningsbekräftelser INNAN jag tittade in här!
men jag måste ha doftljus vid datorn, vi har jord en bit under huset (alltså ingen källare) och vid viss väderlek slår en hyperäcklig jorddoft in... uäck!!!
Men jag myser i mitt pyntade hus, jag jobbar ju tre helger i rad nu så därför fixad evi det stora i helgen
