Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Bruttan; så härligt att höra om syrrans småtjejer. Jag har funderat hur de har det.
Hvidis: Du är världens bästa mamma till din dotter. Glöm inte det. Du är värd all hennes beundran. Du har gett henne livet.
Men jag förstår känslan du har. Så där kände jag också... "Är jag värd detta, kan jag leva upp till detta?" Man är ju nybörjare på att vara mamma liksom.
Men så bestämde jag mig för att tänka så här: "Okej, jag kanske inte kommer få medalj som världens bästa mamma av Socialstyrelsen, Föräldraliv eller någon annan instans eller expertpanel. MEN, just JAG är världens bästa mamma till MITT barn! Jag har burit henne i nio månader, jag har fött fram och jag föder henne. Ingen kan älska henne mer än vad jag gör" Om du fattar hur jag menar... *flummar iväg lite*
Iza är tolv, Moa 9 och Saga 2...
Sa åt syrran att duscha hett och samtidigt pumpa ur, det brukar rinna lättare då... pröva att byta grepp på bebisarna, Saga fick ligga under min arm ibland för att få ur allt ur ena bröstet..
Sova och hålla sig varm! och så inte ta nåt ur frysen utan handskar på och jacka, låter vansinnig, men är man känlig så kan det ställa till det....
Fetvadd och polotröja på bums och att sitta i drag är aja-baja..
jag lyssnar och suger till mig, sonja. hear hear!
Sonja är en mycket klok kvinna!!!!
Mmmm... jag hoppas det kommer till Iza, hon heter Sophia i 3:e namn..
och igår var hon en vidrig tonårssnärta som fick både mig och maken att gå i taket!
Men det gick över och slutade med kramkalas 
Och i morse ville hon bara sova med mamma i min säng... hon vet nog inte hur gammal hon är riktigt 
Hvidis hjärtat, det är precis Det Stora i hela livet, både i att födas och i att bli mor och ge liv, som ryms i den där Blicken. Det är bottenlöst och lika stort som universums stjärnor, dem du ser spegla sig i hennes ögon.
Belöningen i att vara mamma ligger helt och hållet i att se det glittret stanna kvar genom åren. Som i Sonjas flickors som även fröknarna ser. Som i min sons när han har lyckats på planen eller busar med sin pappa.
Det är vackert så det skär i hjärtat och en stackars mammakropp undrar om man inte skulle behöva ett hjärta några storlekar större, då det känns som att allt inte ryms däri, som det sväller och svämmar över gång på gång på gång...
Blomman, precis så är det *torkar tårarna ur ögonen*
Det som är otroligt facinerande är att kärleken inte tar slut.. den räcker till flera barn och blir lika enorm till alla, fast på olika sätt, eftersom de är små underbara individer
Igår höll jag på att gårta över vart min lilla tjej tagit vägen när den där trotsiga skiten i gympabrallor och hood-tröja med händerna i fickorna bara stod och blängde och väste f´låååt då....
Och imorse vart jag tårögd då den där trotsiga skiten var min lilla tjej igen som ville vara nära mamma, svor över sina glosor, kastade på sig kläderna sch stormade ut genom ytterdörren för att hinna med skolbussen och skrek ÄLSKAR DIG när hon rusade nerför backen.... Jag älskar allt.. mer eller mindre
Men jag älskar alla barnen hur mycket som helst och det är så skönt! Och de älskar faktiskt mig! det är nog det största "wowet"
