Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Härligt blomman att ni fattat ett beslut! Jag gör som bruttan och håller tummarna för er så fort de blivit lediga från tummhållandet för Daa. Eller om jag håller alla tummar och tår jag har så borde de ju räcka till fler, så gör jag. Men då blir det svårt att skriva så får återgå till filmen ist...
Bruttan, -klockrent! Precis sådär känner jag nu och då....
Min sambo är lite av en struts och jag skrek ju något nu innan jul om att jag är trött på att se hans befjädrade arsle varje gång jag egentligen behöver hans axel...
Igårkväll sa jag argt att när jag står och drämmer i en skev dörr för att kunna stänga den, då kommer han galopperande och undrar vad som händer, men när det skälver och brakar inimbords, då kan han lugnt gå upp till sovrummet och dra täcket över huvudet utan att udraa hur det är fatt.
Därför tog han upp IVF-ämnet idag över potatisplättarna.
HA!
Jag uppskattar mycket allas hållna tummar för maken och mig, men själv förmår jag inte hoppas.
Alltså: Blomman, mina tummar hålls för er.
Hoppas det känns skönt att beslutet är taget nu. Det gläder mig att du känner att din sambo är med på tåget på allvar.
Tack förresten för hophållningarna av hjärta och själ (måste le lite: vilket underbart uttryck för omtanke). Det lär behövas, för nu börjar känslan i livmodern att gränsa mot smärta och mängden rött öka. *bedövad och bedrövad*
Bruttan: har tänkt på det idag, hur det var för dig, och försökt finna tröst i det. Tyvärr är känslan i kroppen nu alltför lik känslan i somras.
Det är ju exakt det som kramar gör vet du väl! 
Tänker vilt fortsätta hopppas i alla fall, för jag hade lika ont som när jag hade mitt MA.. läkaren sa ju att livmodern är dum i huvudet( 
) och signalerar likadant vad som än händer, så allt känns lika!
Fortsätter det såhär tycker jag att ni ska åka in akut och kolla med ett vul i alla fall, det kan ju finnas ett litet hjärta som pickar på! Som ajg blödde trodde jag absolut inte det fanns en chans, det rann hedför benet när jag ställde mig upp efter att ha legat och vilat!
Hoppas, hoppas hoppas hoppas!
Ett annat ställe att plocka strutslika män på är bilen, helst på en långfärd, då kan de liksom inte smita
Man stänger av radion , säger det man tycker lugnt och sansat (vilket kan vara en pärs!!!) och sen är man tyst tills man fått svar...
Har ni nånsin sett en besvärad kål-mask som vrider sig i vånda köra bil???
Det har jag 
Bruttan: ska ringa imorgon. Ett VUL vill jag absolut ha. Du får gärna fortsätta hoppas.
Blomman: Tack för de orden. Jo, vi tycker också att det räcker med sorgen vi hade.
Men eftersom vi kör SM i positivt tänkande så har vi redan hunnit glädja oss över att vi i alla fall slipper vara hungriga i allt det här. *ler snett*
(ja, "positivt tänkande" rimmar illa med att mer eller mindre ha gett upp hoppet om att få en bebis under 2010, men på något sätt känns det bra att bygga upp en strategi för att hantera sorgen som troligen är på väg till oss)
