Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
så där ja, då var hela sidan min! 
Gonatt vänner.
Vet du vad, jag vet knappt vart jag har mig själv ens en gång i det här.
Min sambo kommer aldrig att bli killen som kommer och sätter sig och själv tar upp de här sakerna. Han väntar tills jag pratar om det. Så är han förövrigt med det mesta. Han ÄR inte bra på att prata om saker. Inte till att ta initiativ till det iallafall.
Men nu hos gyn så sa han "jamen vi ha väl bestämt att köra på så ni kan väl lika gärna ta blodproverna!"
Va? Sa jag. Jag har iallafall inte förstått att vi bestämt det...
Så hon tyckte vi skulle åka hem och prata klart. Men vi lämnade våra blodprov hursomhelst. Det är för att ha koll på HIV och annat sattyg i labben.
När det gäller dsambon så känner jag att det där med jobb och ekonomi är en nyckel till inställningen och samtidigt vet han ju vid det här laget att det inte går at skjuta på det här mer.
Han själv påstår sig vara mest oroligtöver vad hormonbehandlingarna kommer att göra med mitt psyke och hur jag kommer att må av allt det här.
jag vet inte om jag slka tolka det som att han tycker jag är galen nog till vardags och därmed aningen rädd för mig, eller om jag ska tycka han är omtänksam och rädd om mig... 
lanovia 08 skrev 2010-01-01 23:31:30 följande:
God morgon tjejer!
Tittar bara in lite snabbt medan mannen är ute och eldar. Min förkylning känns faktiskt lite bättre idag, hoppas att det fortsätter åt det hållet 
Nu skall vi börja renovera i sovrummet, skall bli så kul... som jag har längtat!!
Det här kan inte bli en bra dag. 
Det kommer blod. Inte särskilt mycket, men det gjorde det inte förra gången heller. Inte de första dagarna.
Jag orkar inte hoppas att det ska sluta, för det betyder att jag blir förtvivlad vid varje toalettbesök. Kan inte den här dagen ta slut? *gråter*
Blommis: förstår att det är ett svårt beslut. Ni finns i mina tankar. *kramar*
Nej vad säger du Daa. *Kramar om*
Behöver ju inte vara något hemskt. Håller tummarna stenhårt för att liten får vara kvar!
*kramar Ankan tillbaka*
Jag vet att det inte behöver vara något hemskt, men just nu känns det väldigt hopplöst.
Du får gärna hålla tummarna i mitt ställe.
*Skickar stora kramar till Daa* Och håller tummar och tår allt vad jag kan
Skickar oxå stora kramar till Daa, och håller tummar, tår och allt annat. Det behöver ju inte vara ngt hemskt, det vägrar jag tro.
Tack så mycket för kramar och tumhållning.
Känslan i kroppen är skrämmande välbekant, så maken och jag försöker acceptera att det händer oss igen. Visar det sig att vi har fel, är ingen lyckligare än vi (jo, säkert någon, men ni förstår vad jag menar).
