Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Ja Daa, hur är det med dig? *orolig*
Här är jag. Tillbaka efter att ha tillbringat dagen på sjukhus.
Hur säger man det? Har ingen aning.
Vi har förlorat ett barn igen och det är helt ofattbart.
Ett lätt chocktillstånd ger ljuvliga pauser från att känna och tänka. Men ibland bryter det igenom. Till exempel när jag berättar för någon eller tänker på att berätta för någon. Eller när jag tänker på alla dem som varit så ledsna för vår skull, hur otroligt glada de skulle ha blivit över nyheten att vi väntar barn igen. Men nu...
(en ledsen smile kan på inget sätt beskriva vad jag känner.)
Tomhet, idel tomhet. Både bokstavligt och bildligt.
Det lutar åt sjukskrivning imorgon.
Men Daa, vad ledsen jag blir. *Skickar många stora kramar*
Vet inte vad mer jag skall skriva, men jag tänker på er...
*kramar om Daa riktigt hårt* Jag blir så ledsen för er skull, så orättvist!!
Åh Daa! Skit&helvetesfan.
De största kramar till er.
Finaste Daa!
*fortsätter att krama i stillsamhet*
Detta är helt bortom ord.
Men i hjärtat är det alldeles fullt!
*kramar om Daa* och tänker på dig och din man.
Jag har inga ord, blir bara tom.
*kramar och skickar mina tankar och all kraft till Daa och hennes man*
Men vad f*n?! Jag vill skrika de värsta svordomar jag kan och hoppas att det hjälper, men det gör det förmodligen inte... 
Finaste, sötaste Daa! Jag blir så ledsen för er skull. Det var ju inte så här det skulle bli. Fan...
*kramar och kramar och kramar och hoppas att ni kan ta er genom det här tillsammans*
