Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Daa, har du ringt vården eller väntar ni?
*håller alla tummar och tår jag kan*
*kramar och vägrar släppa taget*
Lanovia: vi väntar, tills imorgon iaf. Det är ingen idé att ringa om det inte gör ont, för då säger de bara att vi ska avvakta (i somras fick jag t o m den instruktionen fast det gjorde ont och sköterskan verkade konstatera MF. Vill aldrig prata med den människan igen. Fast det lär jag ju dessvärre få göra när jag ringer). Än så länge "känns" det bara. Men jag vet inte riktigt om känslan bara är inbillning.
Men Daa!!!! 
Fy fan vilket jävla bajs!
*kramar om allt jag kan*
Jag som hade tänkt gnälla om att jag har haft migrän och förlorat i stort sett hela den här underbart vackra vinterdagen.
Plötsligt käns det HELT oväsentligt och fullständigt världsligt!
*kramar igen och håller ihop hjärtat och själen på finaste Daa av alla krafter*
Åh Daa!
Håller tummarna för er, att det inte ska vara något MF.
De största kramar
Daa!!
Kramar i massor och sällar mig till Blomman och hjälper till att hålla ihop dig!
Hoppas innerligt at det är falsklarm, jag hade ordentliga blödningar med Saga i början, det var så jag behövde binda, men det var bara blod som skulle ut ur livmodern sen ägget fäst, och det hände först i v.7. Hopppas det är samma sak för dig!
Kramar igen!
Nu har vi bestämt oss för att vi gör ett försök med IVF.
Då har vi gjort vad vi kunde.
Som min sambo sa "pengar kommer och pengar går" och eftersom han är med mig i det resonemanget och inte tycker att det är onödiga pengar, så är jag beredd att ta chansen. Jag vägrar stå där med någon jävla skuldbörda för att jag övertalat honom till något han inte var fullt beredd till själv nämligen.
Egentligen är det mest däri min osäkerhet har legat. Nu vet jag vart jag har honom och att det är VÅRT beslut-inte mitt med påhejningar från tråden och en halv eller helsur gubbe i bakgrunden om ni hajjar vad jag menar.
Så nu flickor börjar året med att ni får så lov att hålla era tummar för mig och att 2010 kan få bli ett plussitivt och glatt år för min del.
Jag säger detta mitt i oron för Daa, för i den här världen är det ju allt i en enda blandning jämt. Och förresten så är vårt beslut ju bara ett beslut och definitivt inte några glada nyheter.
Lanovia, om du vill roa dig och maken lite så kom håg att prostaglandiner sätter igång uppmjukning av livmodertappen.... finns i sperma 
Om inte annat har du en make med ett leende på läpparna....
Passion, kommer hålla tummarna allt vad jag kan för er sen de blivit lediga när allt har gått bra för Daa, vägrar tro på något annat!
Skönt att ha känslan att ni står bakom det båda, är så vidrigt när man känner att man tvingat nån... så var det med mitt ex... eller ärkeas snarare! Kunde fråga tio ggr om nåt, be honom fundera över det och säga vad han tyckte... ooohhh, det behövs inte , vi gör som du säger... sen fick jag skit så ini bannat efteråt! Tillslut vägrade jag fatta några gemensamma beslut, och då hände inget! Han ville bar vara ett offer som inte rådde för nåt...
När maken skule köpa tapeter till sitt hus (vi var särbos då) och ville ha med mig som smakråd fick jag sån ångest sen han köpt tapeterna att jag började grina i bilen utanför färgaffären. Han vart oerhört förvånad och undrade var det var, och jag frustade fram bland tårar och snor att jag inte ville tvinga honom till nåt och tänk om han tagit tapeterna bara för att jag råkade hitta dem??
Då tittade han på mig och sa att jag är karl nog att våga säga vilka tapeter jag vill ha på väggen!! Det var så skönt!
Så jag förstår precis vad du menar 
