Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Jag har efter att ha sovit på tok för länge ägnat eftermiddagen först åt trevilgt småprat och sedan en frontalkrock med min sambo. Det har nu inneburit ett par TIMMARS diskussion/samtal/skrik/gråt och jag har pratat så jag har ont i halsen.
Sama evinnerliga faktorer som det kör fast i varenda förbannade gång och tio år av nötande från min sida för att NÅ FRAM och en livstid för honom av att ställa sig med huvudet i sanden så fort något känns obehagligt/obekvämt/nervöst/läskigt/ besvärande you name it.
Nu har vi för en gång skull nått fram och jag har fått höra att han inser att han inte kan bete sig på det sättet om han villleva i en familj, eftersom det lämnar MIG helt ensam med allt ansvar för både kommunikation och att ensam fejsa allt obehagligt medan han gömmer sig. Han påstår sig också ha begripit att det kanske inte är så att det är självklart att den som upprört påpekar en befintlig problematik (läs är högljudd) automatiskt är den som är elak. Att det faktiskt kan vara så att det elaka ibland är att vända ryggen till och låtsas som om det regnar och smita undan.
Fy fan, jag är helt slut!Behöver jag tillägga att upprinnelsen just den här gången hade sin källa i den förbannade julbelysningen IGEN?
"Du sätter ju upp så JÄVLA höga och orimliga mål som vi aldrig i livet kommer att hinna"
"Nä, jag vill att du drar ut två sladdar via källaren och monterar upp en ljusslinga runt punschverandan och en runt altanräcket. Vidare vill jag att vi skaffar en gran till altanen och sätter i ljusen vi redan har i den."
Hade han gjort det innan första advent så hade det redan varit gjort. Hade han gjort det idag som han sedan lovade så hade det lyst där nu.
Jag har INTE trott att jag till denna julen ska hinna få min drömjl med blomsterarr överallt, pyntat in absurdum eller ha hemlagat och hembakat hur mycket som helst.
Jag har som mål att få tömt kartongerna i möjligaste mån i de två rum som släkten nu måste få sova i och så få upp såpass med pynt att det blir lite feeling.
Maten kommer vi alla att hjälpas åt med och jag tänker hoppa övera allt som bara känns stressande.
Däremot vet jag att det vi ska göra tar mycket mer tid än man tror. Så är det alltid. Särskilt för oss.
Därför fattar kjag noll när det visar sig att sambon lovat att sätt upp belysning men vid 13.00 inte börjat fast det mörknar innan 16 och han dessutom tydligen tänkt dra iväg och spela innebandy hela kvällen för han måste ju lära känna lite folk...
Jo föralldel, men eftersom vi blir 15 pers här i jul och de kommer om 12 dagar och han jobbar hela sista veckan innan jul och då 12-timmarspass, så kanske nätverkandet får vänta till efter julhelgen just nu.
Mala mala...
Well. Nu är vi sams och jag måste gå och ta itu med allt vi måste få gjort. Jag var bara tvungen att ventilera lite. Jag har ingen att prata med här och ni är mer värdefulla för mig än ni tror i det här skedet av mitt liv.
Hoppas jag har rätt när jag påstår att barn klarar att man bråkar om de också får se att man fakiskt reder ut och blir sams. Jag vill gärna tro att det lär min son att man vågar ta konflikt och att det inte är farligt utan att man kramas och säger förlåt ochatt det behöve även för vusna precis som för honom och hans kompisar.
Han grät idag för han bli rädd att vi ska separera, för det gjorde hans ena bästis föräldrar nyligen och det har han tagit väldigt illa vid sig av.
Men vi ägnade lång tid nu åt att prata om det och reda ut att det inte är så det ska bli. Tvärtom. Vi diskuterar ju för att det INTE ska gå åt skogen, men medna man diskuterar blir man både ledsen och arg ibland.
Min lilla pojke! 
lanovia: började gråta när jag läste om din mans lycka och dina tårar ♥
daa: du förklarar precis som jag känner! Kram på dig!
Sonja: fy för att vara så sjuk! Får kalla kårar utmed ryggraden...vilken fighter hon är lilla K! * ♥ lilla K*
Ninnnis: grattis till att du ska bli faster! Du kommer bli världens bästa! Förstår också att det är bitterljuvt, kram på dig!
Blommis: kram, kram, kram!
Kram till er andra också! ♥
Ninnis, *gråter med dig över smärtan i att det inte är du utan svägerskan* Det vore faktiskt konstigt om det inte kändes i hjärtat med andras glada nyheter ÄVEN om du såklart tycker det är underbart för dem. 
Hoppas du har det kanon i London!
Lanovia, den som väntar på något gott! 
BAMSEKRAM till alla!
Förresten ska ja hälsa från Bruttan, hennes dator är trasig så hon kan inte hänga med oss nu. Dessutom jobbar hon hur mycket som helst med julbordet de kör nu. Men hon saknar oss!
God morgon.
Känns oerhört skönt att det är fredag idag. Ska försöka ta tag i julbestyren nu...
Blommis: kram på dig. Skönt att ni löste det.
Hälsa tillbaka till Bruttan om du hör av henne. Hon är saknad här.
Villemoa: vi delar besvikelsen. Även om vi just nu cyklar i otakt. *kramar*
Det går rykten om att jag vann tipset på jobbet igår (hockeyresultat). Det betyder i så fall att jag kan ägna hela dagen åt att vara dryg. Om jag nu hade varit en sån som vill vara dryg. Mitt sinne för ödmjukhet förbjuder mig det.
Yeah right. En stund ska jag minsann dryga mig.
Ha en fin fredagförmiddag.
Sonja jag blev så inne i jobbet igår em så jag fick aldrig svarat dig.
Usch vad hemskt att lilla K fick RSvirus. Jag ryser när jag läser om hur dålig hon var.
Detta hemska virus har jag hört talas om (och gjort tester på från små barn när jag jobbade på sjukhuslab). Inget kul och bara hoppas man slipper uppleva. Men ni tog er igenom det.
Är det pga av detta virus som hon nu blir så påverkad i lungorna av förkylningar?
Blommis vad skönt att ni har fått rett ut en hel del nu. Man behöver diskutera ibland.
Förstår att sonen blir rädd om han har en kompis precis som genomgår skillsmässa. Men tror inte heller att man skall försöka skydda barnen från allt. Ser han att ni bråkar och sedan blir sams, plus att ni förklarar för honom så är det nog lugnt.
Jag är så glad över ändringen som skett med min man. Han har verkligen glatt sig över barnet även innan något annat kan jag inte påstå. Men fokus har liksom varit på när det väl är ute, min mage har ju inte varit så superintressant. Vilket är fullt förståligt när han inte fått några gensvar från bebisen. Så himlans spännande är det inte att sitta med händerna på en mage där inget händer.
Men igår kväll kom han spontant flera gånger utan att jag behövde säga något om sparkar och la händerna på magen. och han fick känna något de flesta gångerna.
Blomman: Massor, massor med kramar till dig. Jag riktigt _känner_ hur fullkomligt slut och urvriden du måste känna dig efter en sån sammandrabbning!
Tänk att vi bråkar också varje år över den där förb* julbelysningen!!!
Tror det är några instängda aggressioner som man ser sin chans att få utlopp för just när man ska hålla på och bängla med belysningen...
Blommis, jag inboxar dig!
*Skickar kramar till alla eftersom det är packning hela dagen av kontoret idag och sedan julfest på makens jobb*
