Då fortsätter vi vårt umgänge o stöttning genom livets alla bra o dåliga dagar!
Tillsammans är vi starka!
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3516167.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenar, minst lika mycket!
Tack söta Sonja för att du fattar och finns!
Klart det är endorfiner i körsången. Ös på!
Tack för kramarna flickor!
Daa: du är normal! Det är skönt att höra att du mår bättre!
Blommis: sov på du bara, visst är det skönt! 
Ja det är det!
Tänk, jag har faktiskt inte ens orkat LÄSA under den här tiden. Jag som annars plöjer böcker.
Hinner inte läsa, vill bara vinka och önska trevlig helg innan jag stupar i säng och åker till London imorgon bitti.
Fick veta ikväll att min bror och hans sambo ska ha barn i juli. Blev uppriktigt och innerligt glad. Sen grät jag.
Ninnis, vad roligt att du skall bli faster!! Grattis! Det är något att glädjas över och du kommer bli världens bästa faster! Det hör man bara på hur bra gudmor du är.
Sedan förstår jag att det känns hårt också att brorsan skall få mitt upp i all er längtan och motgång! Låt känslorna av besvikelse och ledsamhet komma, de är helt ok och normala *kramar om hårt och länge*
Ha det så superroligt i London.
Daa vad bra att du fått prata med en kurator. Hon sa vad vi alla redan visste, du är fullt normal och din kropp och ditt psyke reagerar som de flestas kroppar och psyke skulle reagera. *kramar*
Sonja, ryser lär jag läser om hur dålig lilla K har varit. 
Blommis som de andra sagt bra att du försöker ta det lugnt denna höst. En välmående Blommis är så mkt bättre för dig själv och din familj.
Igår grät jag glädjetårar. Vet att jag nämt tidigare att Spillevinken är en liten blyger som bara sparkar och voltar för mig. Så fort någon annan vill känna så stannar den upp, detta även för maken. BM har förklarat att det är för att bebisen inte känner igen sin pappa tillräckligt, dvs han håller inte händerna på magen tillräckligt mkt och har inte pratat med barnet så den känner inte igen hans röst eller händer. Vilket gör att den stannar upp när han kommer i närheten då detta är något främmande.
Och det har ju varit så att när jag känt sparkar och sagt till maken så lägger han en hand på magen men får inget känna. Efter ett tag tröttnar han ju och det blir ju att han inte försöker lika ofta.
BM har sagt till honom att han måste vara tålmodig och vänta ut bebisen, håller han händerna på magen så kommer spillevinken tillslut sparka även för honom.
Så igår kväll satt han tålmodigt med händerna på magen och tillslut så satte det fart i magen och det rejält!! han så lycklig ut min lilla älskling så mina tårar bara rann!
Hörrni innan den 16e borde vi ha nått 2000 inlägg om vi skall måttet för att ha en chans att nå 6000 på 3 mån.
Känner mig väldigt ensam här just nu. Får la jobba istället
