I vått o torrt, stiltje, orkan o snart snöstormar...

Jädrans indinaer! :-3

Ingis ojoj flyttpackning kan var enormt tidskrävande. men det bästa med den är ju att man vet att något nytt spännande väntar. För oftast gör det ju det. Snart bor ni i hus.

Villemoa: skit också. *kramar om*
:-3

Ninnis: hundar höjer verkligen mysfaktorn. Har tagit några tupplurar hemma hos mamma och pappa med en eller flera hundar hoprullade och snarkandes omkring mig. Varmt och gott Inboxar min mailadress.

Leksi: hoppas det lugnar ner sig på jobbet snart.

lanovia: säger som Ninnis, det är skönt att höra att du stärkts inför detta med förlossningen.

Blommis: det är då för väl att du får tid att landa och ta hand om dig nu.

Ingis: vilken tur att du har Ballabus som kan hjälpa dig med packningen

Jag har varit och pratat med kuratorn idag. Svårt att säga vad det ger för effekt i långa loppet. Vi kom iaf överens om att inte boka in fler tider nu, eftersom jag börjat må betydligt bättre. Det känns bra att jag har fått löfte om att kunna ringa för fler samtal om jag behöver. Hon tycker att det verkar som att min sorgebearbetning har blivit störd av att kroppen spökat till det så mycket. Så då kanske jag är normal trots allt...

Daa, du behöver inte gå till kuratorn för att få bekräftatatt du är normal. Du behöver bara fråga mig!

DU ÄR NORMAL!!!!!

Fast bra att du kom iväg ändå och jättebra att du känner att du nu har en kontakt ifall du behöver.

Ingis, flyttpacka.... USCH!!!!!

Men TÄNK att ni flyttar in i ett helt alldeles precis eget och nytt hus! DET är kul!

(Om man inte har ett sådant mantra så dör man ju nästan eländesdöden mitt i packningen)

Villemos: /&/&%#%=)(/)(/&/&¤/&%¤( rödskinn!!!

Tack, Blommis.
Det kändes ändå skönt att ett proffs formulerade det som jag har misstänkt: att allt kroppsligt krångel i samband MF gjorde att det känns tyngre än det kanske hade gjort om allt gått smidigt. Typ

"eländesdöden", vilket talande uttryck.

Nu ska vi hälsa på en kompis.

, vänner.

Jag hittar på lite sådana där uttryck allteftersom jag lever och inspireras. Man kan dö skamdöden också. Det finns det en och annan som borde avlida i bara pang direkt anser jag. Bara de hade vett nog att skämmas.

Daa: Såklart du är normal!! Skönt att höra att du känner dig lite bättre nu i alla fall. Kom ihåg att det finns ingen tidsgräns på hur länge man får sörja. Och man FÅR vara glad emellanåt för att sedan sörja igen, om man känner så.
Din kropp "lokar till sig" så småningom det är jag övertygad om.


Blommis; du har verkligen haft megamycket denna sommar och höst som nu tagit ut sin rätt. Helt rätt att du ser till att vila.
Ibland måste man bara få vara och hämta andan. De där hurtfriska promenaderna och allt vad folk nu peppar en med, kan bli en stressfaktor i sig, särskilt om man är så trött att man bara vill gråta och åter gråta. Då måste man få SOVA och VILA. Från ALLT!
Så kände i alla fall jag när lilla K varit sjuk och legat på sjukhuset, sedan den sommaren var jag tvungen att behandla henne 10 veckor, 5 ggr om dagen med en inhalator och mask, som hon HATADE, med Pulmicort (mot lunginflammation) och Bricanyl (luftrörsvidgande och slemlösande). Så liten hon var... men så stark... och arg!!! HOn hatade masken, viftade vilt med sina små armar och försökte med sina små händer få bort masken och skrek och grät och bannade sin hemska mamma. Jag grät också inombords varje gång.
Sedan när det var över fick vi vattenskada i badrummet, så vi fick bo i källaren med ungarna i 3 månader medan byggjobbarna härjade på övervåningen. Jag ammade för K var ju bara 3 månader, med allt vad det innebär av sömnlösa nätter, och kl 6:30 dundrade byggjobbarna in och började, riva, bila, och härja. "Gå och promenera" fick jag höra hela tiden. Men K har aldrig sovit speciellt bra i vagnen och JAG ORKADE INTE!!

Så unna dig du att SOVA om du känner att du behöver det
Tycker du ändå varit väldigt aktiv i att nätverka på nya orten!


Huvudvärken är inte helt borta, men jag ska gå och sjunga i alla fall. Kanske välgörande endorfiner frigörs och jagar bort huvudvärken