Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Det här hittade jag på AC's hemsida.

De fem största adoptionsländerna under 2009 var Kina (115 barn), Sydkorea (95 barn), Colombia (41 barn), Vietnam (40 barn) samt Sydafrika (38 barn). För första gången kom det under 2009 barn från Lesotho och Madagaskar. Totalt kom det 107 barn från Afrika, en ökning från 84 barn under 2008.

Väntetiderna för adoption varierar nu mellan 24 och 60 månader mellan anmälan till Adoptionscentrum och hemkomst. De länderna där det gått fortast under 2009 är bl a de nya afrikanska samarbetsländerna Lesotho och Madagaskar, medan de länder som haft längst väntetid var Vietnam och Bulgarien.

Antal nya sökande som tillkom hos Adoptionscentrum till och med december 2009 (2008 års siffra inom parentes) : 819(1.028) Av dessa var 79 (130) ensamstående.

Barry White måste vara super för de små!!!

Snaily - vi hade inte heller tänkt på adoption när vi gjorde vår första IVF och ställde oss i kön när även den andra misslyckades. Jag säger som jag har sagt tidigare - ställ er i kö. Det enda som händer utmed vägen är att ni förlorar lite pengar ... men ni är jäkligt tacksamma över kötiden OM ni en dag faktiskt känner och bestämmer er för att det här med adoption är helt rätt.

Att stå i kö innebär inte att ni har beslutat er för adoption. Ni behöver inte ens gå på informationsmötet hos soc. förrän ni känner att det faktiskt är dags.

Appropå Barry White och andra bra låtar...
Vad sägs om denna?

Stor kram till Snaily och många sympatikramar . Detta är en osäker, kämpig och elak karusell.

Starkt av dig att gå på med spray igen redan.

Men Snaily!!!

Vad är det frågan om! Jag visste inte ens att det kunde bli sådär...

Fy fan! STACKARS dig och vad jag önskar det gick att krama om dig på riktgt just nu!

För egen del undrar jag ju ännu mer om det ens är någon idé att göra något alls om "en gång är ingen gång" och man ska göra ett första försök som någon jäkla övning för kliniken eller vaddå?
Vi får ju pröjsa helt själva och jag fick infon igår att man betalar i förväg. Så jag vet inte, det känns som att inte alls är ett försök och en chans, utan mer en jävligt dyr undersökning.

pb - förstår dina tankar men det är ju även många som lyckas på första försöket ... det är helt enkelt ett lotteri. Drar man högsta vinsten eller en nit?

snaily, hoppas verkligen att det bara var det som fattades!! Jag fattar inte varför dom inte alltid kör ICSI som standard på hälften på första försöket?! Det finns ju ingen annan nackdel än att det tar lite längre tid för labbpersonalen.

PB, nej tyvärr är det ju så, det finns inga garantier på att det ska funka bara för att det är dyrt. Vi fick ju tex inte ett enda befruktat ägg på tre försök. Men chansen är ändå mycket högre med IVF än med sängkammarförsök så det blir ju den ökade chansen man betalar för och sen är det bara och vänta och se om man dragit högsta vinsten eller nitlotten som Lappis sa.

Ja, jag har sagt till min sambo att det där med att räkna procents chans och så får vi helt enkelt bara ta och skita i, för det är ändå bara teoretiskt spekulerande.

Vi måste ju välja att se det som att det är en chans. Punkt.

Men jag kan ju inte låta bli att misströsta förstås. För hur ofta går man och tror att man verkligen skulle dra en vinstlott?