Tantvarning6

Slänger mig in nu.
Så märkligt det kan bli. Under lång tid var min överdrivet vältilltagna byst en del av det som fick mig att känna mig okvinnlig, ful och klumpig. De fungerade helt enkelt inte till resten av min kropp och jag kände mig misskapt. Hade långt gångna planer på reduktion när jag gick gymnasiet, men det blev aldrig av.
På senare år har jag försonat mig med dem och kan t o m tycka om dem ibland, men nog skulle det kännas fint om de var någon storlek mindre. Om jag i framtiden skulle få ont i ryggen av dem är operation inte uteslutet.

Så det verkar svårt att vara nöjd.

Ofattbart.
Undrar som Aleta hur lång tid det kan ta att ändra den attityden...

Hejom fejom!

Jag har haft BT-timeout i några dagar för jag krävde av sambon att vi skulle göra ett ryck och få lite gjort i helgen och då kunde jag ju inte gärna sitta alla de timmar jag brukar här med er och i de andra trådarna.

Alltså fick det vara helt och hållet. Jag sover fortfarande mycket för förkylningen finns kvar, men sådär från lunch har vi iallafall grejat nu och fått veckostädningen undangjord plus en del i det digra arbetet med att få bort kartonger.

Vi ska ju ha en massa folk här i jul och det innebär att det behöver baxas undan såpass att de rum som hittills bara tjänat som kartongförvaring, åtminstone går att ligga i.
Helst vill man ju få dem mysiga i någon mån också, men det saknas både möbler tid och pengar till det i någon vidare utsträckning.
I fredags var vi på banken i flera timmar och fixade med att vi ska gå över till den här banken helt och hållet. Uj vad mycket det blev i huvudet!
Trots att man vill vara effektiv med kartongerna, så har vi också spenderat mycket tid i minnenas allé. En del av lådorna har varit packade ända sedan sambons FN-tid, eller sedan vi flyttade ihop för 10 år sedan och vi har nu bläddrat i gamla skolkataloger, hittat gamla x på foton från det glada 80- och 90-talet, upptäckt husgeråd vi glömt att vi ägde och jag vet inte allt.

Jag måste säga att jag faktiskt inte håller med om den där välanvända klyschan att det man kan packa allt man äger och det man inte saknar efter ettt år kan man likagärna kasta!

Nu har det väl i vårt fall mycket att göra med att vi bott så trångt, men jag är jätteglad över exempelvis de 8 vinglas jag hittade som jag ärligt talat helt förträngt. Grytor hade vi fler än jag kom ihåg också.

Och jag hittade alla uppsatser jag skrivit. Och brevet från mitt X som han skickae till mig i sthlm när han hade varit och avlivat våra katter. Usch vad sorgligt och fint! Han grät som ett barn när han skrev det där och jag vet att enda gången han gråtit sedan han var barn var när vi gjort slut och så då, när han begravde våra kissar.

Som ni förstår har det ju tagit sin lilla tid. Dessutom har vi ju kört diskmaskinen massor av gånger då vi ju vill packa in sakerna rena i skåpen och så ska kartonger packas om, märkas upp och finnas en plats till. Fortfarande är det rummet fullt av utspridda saker, men där kommer jag att få tomt snart och då ska vi ställa in den lilla bäddsoffan vi köpte dit och så ska jag ta dit av sonens småbarnsleksaker. Det kommer flera småungar vid jul och eftersom det rummet ligger vid köket så blir det lättare för oss vuxna att hjälpas åt med mat och disk om de kan leka lite i det rummet.

Jag har haft lite trassel med mina konton och f-kassa/a-kassa och var sen med mina räkningar också, så detta är också åtgärdat sent omsider.

Idag har vi varit på systemet och köpt julspriten...
Jag tror dock vi var lite snåla på ölen, så vi får nog gå dit en gång till.
Men nu finns det Rom till den varma chokladen, Baileys, Kaluha och Grönsteds monopol, Smålandsglögg och naturligtvis Tullanmore Dew så man kan göra en riktig Irish Coffee.
Nubbe hade vi redan, åsså julöl och vanlig öl. Är det ngnt ni hade saknat i barskåpet om ni firat jul med mig? Säg gärna vad isåfall, för jag körde fast lite där på bolaget.

Nu ska jag försöka få koll på vad ni haft för er...

passion, vad ni har kämpat på och varit duktiga!

Pappas operation blev f.ö. av idag och verkar ha gått bra. Jag hälsade på pappa ikväll. Han sa inget men verkade förstå det jag sa.

ÅH vad skönt att höra!

Säger läkarna något om vad han har för chanser att rehabiliteras tillbaka till sitt "gamla jag"?
Eller är det alldeles för tidigt att veta något om det än?

Det är för tidigt att säga - det får tiden utvisa. Men de kan inte se några hjärnskador på röntgen, så så sett är utsikterna bra.

Fy vad jobbigt att behöva vänta och se hela tiden! Fast det är klart, det verkar ju finnas goda skäl att känna hopp då.

Det har varit en väldigt, väldigt jobbig vecka, men hopp finns verkligen.