Fråga prästerna 9

Det är förväntan, nervositet och både: "Är det inte dags nu?" "Det är väl en liten stund till kvar?"

För mig så är det det starkaste minnet från den dagen. Vi som står tillsammans, på tröskeln inför något nytt och vi tar det steget samtidigt. Man kramar varandras händer hårt och är jättelycklig.

När man väl går in så blir man alldeles bländad av allas stora leenden. Vilken enorm välvilja man möts av, folk är verkligen glada å ens vägnar!
Sedan blev jag förstås rörd bara av att se alla som var där bara för vår skull. Det är fantastiskt.

I princip alla brudpar ser lite nervösa och stela ut när de går in, det hör till!
De kompenserar det alltid mer än väl vid utmarschen dessutom, då skiner det om dem!

vi ska gifta oss om 3veckor o vi har fortfarande ej fått tag i våran präst eller träffat honom:(

Du menar från början till slut va .

Jag har alltid haft svårt för att gråta, så när jag var yngre hoppades att jag skulle gråta i kyrkan när jag gifte mig . När det sedan var dags spelade det itne så stor roll. Det var på väg att komma en tår när jag såg alla gäster som stod där. Då blev jag så rörd.

haha Jaa jag menade nog slut!!

Har du försökt ringa direkt till prästen? Skulle man inte kunna ringa till expeditionen och fråga hur det brukar gå till i deras församling. De har, tror jag, mer telefontid än prästerna på sina "egna" nummer. Berätta att ni är oroliga och skulle vilja få en tid bokad för vigselsamtal.