Fråga prästerna 9

För min personliga del så beror det helt på sammanhang. Och hur man gör det.Vid ett dop jag hade började dopmamman amma (sittandes) mitt under då spädisen blev märkbart orolig. Man såg inget bröst (om det nu varit ett problem för nån) och det blev en stark upplevelse. Det blev som en modern, levade madonnabild - på Maria med Jesusbarnet...Andra gånger har mammor satt sig längst bak, och ingen annan än jag som präst och möjligtvis vaktmästare har märkt något. Inte heller ett problem för mig.Men jag har också varit med om när det varit ett fasligt åbäkande så att det inte har undgått någon. Samtal med pappan/vännen/mormor, ingen diskretion alls osv. Och då är det respektlöst, ja.Jag är nog rätt pragmatisk. Respekt handlar om mer än "man får/får inte", det handlar mer om vad man själv har för grundinställning. Tänker man att det är ens rättighet och ingen ska komma och säga om jag får amma/ha bara axlar/vaddetnumåvara? Eller tänker man att jag är gäst här (likväl som kyrkan ska vara ett "hemma") och jag vill att alla ska kunna känna sig bekväma här, även dem som inte delar mina tankar om en viss sak? Man väljer hur viktigt en sak är och försöker att inte provocera.

Fast det där dom har ammat OCH samtalat med andra så känns det inte som att ammandet i sig var det respektlösa, utan just deras samtal..

Hamnade i en diskussion ang amning i kyrkan, inne på familjeliv. Jag anser att det är stötande och respektlöst att amma i kyrkan under en gudstjänst. HAr varit med om det en gång när jag sjöng på ett bröllop och jag tycker inte det är passande.Hur ser ni präster på detta?

Jag fick också mitt röstkort idag!

Får man sitt röstkort automatiskt om man är med i svenska kyrkan?? har inte röstat i kyrkovalet tidigare men nu känns det mer viktigt då bröllop och vigselrätt diskuteras så livligt...

I dag kom mitt röstkort - men det stod inget om valsedlarna. Ska de oxå finnas på plats som i riksdagsvalet?

Jag förstår - det är flera här på bt som är nervösa inför löftena. Du kanske har tur då för i Sverige har jag uppfattat det som att man måste läsa/säga löftena, inte bara säga ja till dem.

Är detta med att man läser sina löften själv en allmän uppfattning i Sverige? För jag har för mig ( kan dock missminna mig) att våra vänner fick alternativet att få löftena lästa som en fråga och bara svara JA!Blir ju lite nrvös, helt klart. Jag vill ändå läsa löftena. Men en blivande make har satt sig helt på tvären