Fråga prästerna 9

Tack för ditt svar. Ja, det var meningen att vi skulle ge varandra löften, alltså läsa efter prästen, som jag tror att man gör i Sverige, men varken jag eller m2b ville det, så jag frågade om vi bara kunde säga "I do". Hon gick med på att läsa löftena som frågor i stället. Det har inget med någon filmdröm jag har, jag är bara livrädd att få en kråka i halsen eller så. Tyvärr kommer jag inte till Skottland förrän fyra dagar före bröllopet, men jag får se till att vi går igenom ceremonin lite mer noggrant.

Jag förstår - det är flera här på bt som är nervösa inför löftena. Du kanske har tur då för i Sverige har jag uppfattat det som att man måste läsa/säga löftena, inte bara säga ja till dem.

Jag fick också mitt röstkort idag! Ska bli intressant och se hur mycket info man kommer få ang. de olika partiernas partiprogram, vad de kommer att jobba för, deras ståndpunkter i vissa frågor och vad deras representanter vill. Oftast är det ju bara en massa okända namn på en lista.

Rösta på Posk! Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan!

Tack! Vilken fantastisk service det är på den här tråden

Hamnade i en diskussion ang amning i kyrkan, inne på familjeliv. Jag anser att det är stötande och respektlöst att amma i kyrkan under en gudstjänst. HAr varit med om det en gång när jag sjöng på ett bröllop och jag tycker inte det är passande.

Hur ser ni präster på detta?

För min personliga del så beror det helt på sammanhang. Och hur man gör det.

Vid ett dop jag hade började dopmamman amma (sittandes) mitt under då spädisen blev märkbart orolig. Man såg inget bröst (om det nu varit ett problem för nån) och det blev en stark upplevelse. Det blev som en modern, levade madonnabild - på Maria med Jesusbarnet...

Andra gånger har mammor satt sig längst bak, och ingen annan än jag som präst och möjligtvis vaktmästare har märkt något. Inte heller ett problem för mig.

Men jag har också varit med om när det varit ett fasligt åbäkande så att det inte har undgått någon. Samtal med pappan/vännen/mormor, ingen diskretion alls osv. Och då är det respektlöst, ja.

Jag är nog rätt pragmatisk. Respekt handlar om mer än "man får/får inte", det handlar mer om vad man själv har för grundinställning. Tänker man att det är ens rättighet och ingen ska komma och säga om jag får amma/ha bara axlar/vaddetnumåvara? Eller tänker man att jag är gäst här (likväl som kyrkan ska vara ett "hemma") och jag vill att alla ska kunna känna sig bekväma här, även dem som inte delar mina tankar om en viss sak? Man väljer hur viktigt en sak är och försöker att inte provocera.