Ska din pappa följa dig in?

Min pappa gjorde det

Hej tjejer, idag mår jag dåligt.
Jag mår dåligt pga en brudöverlämning.
En brudöverlämning på ett bröllop som jag inte ens bevittnade.
Varför? Jo, för att jag helt enkelt är ledsen för brudens skull.

Vad som hände var att jag råkade bli vittne till lite "eftersnack" om bröllopet. Det pratades om hur fint det var. Vilken musik! Vilka solister! Vilket upplägg! Vilken fest! Allt var toppen - men - så sa någon.
"Men jag blev så förvånad att hon lämnades över av sin pappa!"
Vigselförrättaren som hade suttit med ett soligt leende såg plötsligt ledsen ut och sa att han inte kunde förstå hur de kunde välja överlämning. Han hade ändå berättat att det var kvinnoförnedrande (men han gick med på det ändå).
De som var mest upprörda var äldre tanter som tyckte att det är en hemsk symbol (jag antar att äldre kvinnor minns att jämlikhet inte alltid har varit självklart).

Det jag kunde konstatera var:
De tyckte väldigt mycket om bruden.
De vet om att hon står nära sin pappa.
De förstår att hon ville hedra honom genom detta.
De tyckte att symboliken är förfärlig ändå, trots att de förstår hennes motiv.
De kommer aldrig att låta henne veta vad de tycker för de vill inte dra någon skugga över den fina dag som det ändå var, de unnar henne givetvis all lycka.
De var ledsna att det här verkar bli vanligare. (Någons barnbarn hade tyckt det var gulligt.)
De var övertygade om att hon ALDRIG hade genomfört det om hon hade tänkt efter och förstått innebörden, hon är ju en så klok och trevlig flicka. (Trots att prästen sa att han hade upplyst så hävdade de att han måste ha varit för otydlig, de var verkligen på hennes sida.)

Så, idag är jag ledsen och hoppas att hon får gå lyckligt ovetande genom livet om att hennes försök att hedra sin pappa inte alls uppfattades så av alla trots att de förstod vad hon var ute efter. Det är detta jag inte önskar någon, att i efterhand få veta att det man försökte uppnå blev något helt annat med en otrevlig innebörd istället.
(Visst, det kan vara så att hon visste om vad en del tycker, men struntar i det. Då kanske det inte är lika sorgligt, men jag kan ändå inte låta bli att ha en klump i magen idag för hennes skull.)

Tack för att du delar med dig av detta, Aleta! Det konkretiserar verkligen vad många av oss här inne vill säga.

Har inte talat med pappa om det, men jag misstänker att han förväntar sig få lämna över sin enda dotter. Och för mig får han gärna göra det :)

Får jag fråga varför du tror att han förväntar sig det?

Är han från ett land där det är tradition? Annars så har han antagligen, när han gifte sig (om det var kyrkligt), gått in i kyrkan med sin blivande fru. Och då är jag nyfiken på vad som i så fall får honom att förvänta sig att du ska gå in med honom istället för med din blivande man?

Jag vet inte riktigt varför jag tror det. Bara en känsla jag har :)

I lördags blev jag överlämnad av min pappa och tänka sig. Ingen lämnade kyrkan i ren protest. Ingen av oss började brinna. Och jag sa ja till min man helt frivilligt.

Det hade varit mycket lättare om bara folk kunde svarat på TS fråga. Om de ska bli överlämnade av sin far eller gå in med sin man.

Den 17:e Juli 2010 ska jag gifta mig och då ska min pappa överlämna mig till min man och det ser jag fram emot..

Vem har sagt att ni skulle börja brinna eller att någon skuklle lämna kyrkan?

Och varför tycker du att det är så fasansfullt att folk ifrågasätter dina val?

(Smygläst länge nog nu...)

Reflektion - den här tråden hade dött för länge sen, och varit attans så ointressant, om den bara bestod av platta svar såsom "jag ska gå in med min pappa" eller "jag ska gå in med min blivande man".

Jag tycker det är självklart att det blir en diskussion kring sakfrågan även om TS fråga var enkel. Så är det i de flesta andra frågor, så varför inte i denna?

Aleta - applåder till ditt inlägg som visar precis vad många försöker säga!