Ska din pappa följa dig in?

anne på grönkulla skrev 2009-08-21 10:34:00 följande:

Hur fick du ihop det där?

Min poäng var att gesten inte bara betyder osjälvständighet, utan även ser osjälvständigt ut för många. Jag kan inte släppa det för jag förstår inte varför man vill göra något som av många betraktas som osjälvständigt. Jag tror att det påverkar samhället i stort (inte just din brudöverlämning, men att fenomenet ökar påverkar samheället)och vi ska förvalta det arv vi fått från dem som såg till att Sverige fick kvinnlig rösträtt och senare rätt till abort tex. Vi ska inte gå tillbaka till 50-talets kvinnoideal där kvinnan var ett bihang till mannen och där hon inte var i närheten av så självständig som hon är idag. Ökad förekomst av brudöverlämning är en del av en sådan tillbakagång.

Kanske förstår du mig bättre nu att jag inte kan släppa det?

Nej, betydelsen har inte ändrats, även om du personligen tycker att den har gjort det. Det är alldeles aktuella tankegångar.

Ja! Vilken bra jämförelse! Är det gulligt att fråga pappa vad man ska rösta på? Eller sin man?

Flygande taxen skrev 2009-08-21 10:41:19 följande:

Näe just det, så varför ska man då låssas att det är så?

Jag håller med Sofia10, jag tycker oxå att en del av de som är emot "överlämningen" tänker mycket på det som var förr, hur kasst det var för oss kvinnor, vi hade inget liv och jadajada..

Nu är det så att i många länder är det fruktansvärt för kvinnor idag, och det är för jäkligt och hemskt, helt klart. Det är jag helt klart medveten om.

Men jag känner ändå att i Sverige fungerar det bra. Vi har kommit en lång väg. Jag har familj från både Sverige och från ett annat land i Europa och jag har ALDRIG överhuvudtaget hört denna diskussionen om "överlämning" i vår släkt. Jag är inte född igår heller, har läst historia på universitet och vet vad som hänt i vårt land och ja, även vad som har skett med kvinnors rättigheter i många länder. Men jag maler inte detta om och om igen och tycker absolut inte det är fel om man väljer att gå in med sin far.

Jag tror det handlar lite om att vi är väldigt olika, vi tänker givetvis inte alls likadant, vi är uppfostrade på olika sätt, vi röstar på olika partier, vi kämpar för olika saker. För mig tex är det oerhört viktigt med djurrättsfrågor och jag engagerar mig mycket för detta. Detta är viktigare för mig än att tex kämpa för kvinnors lika lön i detta landet.

Jag är absolut inte en sådan som kämpar för att "överlämning" ska bli obligatoriskt, aboslut inte. Vill bara att alla ska göra som de vill, men tycker att det är trist när man hör att det bara är en kvinnoförtryckande symbol typ. För jag tycker inte att jag visade att jag är förtryckt genom att gå med min far. Det var heller ingen annan som tyckte det var konstigt, och som jag skrev längre upp: Vi har, i släkten, aldrig pratat om det som om det skulle vara ett förtryck mot kvinnor, att gå med sin far. Inte med mina vänner heller, jag har ett stort socialt nätverk och jag har aldrig stött på ngn som skulle vara emot det där heller.

för mig kändes det bara som en fin sak (och jag vet att många här inne tycker att det är ett rikigt dåligt argument) och jag ville ha det så. Jag blev ju lika mycket gift för det och känner inte på ngt sätt midre självständig, jag är glad och stolt och JAG tycker inte att det var en symbol för kvinnoförtryck. O seriöst, hade det varit ngn på mitt bröllop som tyckte så, synd för dem, man kan ju alltid välja att inte komma. Det var MIN och MIN MANS dag.

Alltså, jag hade ju lovat mig själv att inte blanda mig i denna diskussion, men det är svårt...
Jag gifte mig i Svenska kyrkan och det är en av anledningarna till att jag inte ens övervägde nån brudöverlämning. Mina föräldrar har båda, särskilt min pappa, varit mycket engagerade i kyrkan och jag är alltså inte uppväxt med den traditionen med brudöverlämning. Har dessutom lite svårt för den allmänna amerikaniseringen som börjar bli, särskilt kring bröllop.
Men framför allt så skulle det känts så himla töntigt att bli överlämnad som en handelsvara, från en man till en annan. Dessutom lite av ett hyckleri, jag menar;det var ju liksom inte den första mannen i mitt liv som jag gifte mig med, har både haft sex och bott ihop med andra män innan, utan att fråga pappa om lov... Och med mannen jag gifte mig med hade jag också levt ihop flera år... Vad har pappa med vårat beslut att gifta oss att göra, egenligen?
Vi hedrade bådas våra föräldrar genom att låta dem närvara vid vigseln, sitta längst fram, sitta vid bordet närmast oss osv.
Tycker inte heller att mamma eller nån annan behöver leda mig eller överlämna mig till min man, det har jag själv redan gjort för länge sen, och han till mig.
Det var en enormt mäktig och lycklig känsla att gå fram tillsammans till altaret. Visa de närvarande att VI gemensamt tagit detta beslut och gör detta TILLSAMMANS. Som de vuxna människor vi är. Våra föräldrar var mycket stolta och glada och kände sig hedrade att få närvara.
Allvarligt tror jag pappa hade baxnat om jag bett honom lämna över mig...
Det känns inte speciellt modernt eller förenligt med det samhälle vi lever i idag, det här med brudöverlämning.
Sen finns det kanske andra orsaker till att folk väljer att göra så, tex att nån av de inblandade kommer från ett land där man har den traditionen. Men då kanske man inte ska välja att gifta sig i Svenska kyrkan.
Vill inte trampa nån på tårna eller såra eller mena att nån har rätt eller fel, utan bara berätta hur jag kände och tänkte.

Du verkar vara nöjd med jämställdheten idag. Det är inte jag. Jag blir irriterad om jag, eller någon av mina kvinnliga vänner, går miste om ett jobb för att vi är unga och förväntas föda barn och vara besvärliga genom att då vara mammalediga. Jag blir irriterad när jag förväntas nöja mig med lägre lön bara för att jag är tjej. Jag tycker inte om att jag förväntas kunna massa saker, och vara intresserad av vissa saker och ointresserad av andra bara för att jag är tjej. Jag tycker det är lika illa att killar förväntas vara intresserade av vissa saker och ointresserade av andra.

Även om vi har kommit långt, så finns det mycket mer att göra, enligt mig.

Du säger att du inte ser något förtryckande/nedvärderande i att bli överlämnad av sin pappa. Hur ser du överlag på "överlämningar" då. Ett barn som lämnas på dagis följs ända fram till dörren för att barnet inte klarar sig själv, och därmed inte kan gå själv. Kan man lämna över något man inte är ansvarig för/har fått/äger? Är inte en form av ägande/förmyndarskap inbakat i hela överlämningsproceduren, vare sig det handlar om en brud, ett barn, en sak eller något annat?

För övrigt så är jag inte så oförskämd att jag reser mig upp och går ut ur kyrkan, när jag inser att "hmm, nu ska ceremonin börja och brudgummen står framme vid altaret, och brudens pappa sitter inte längst fram i kyrkan". Och hittills har jag aldrig hört om någon som skrivit i inbjudan att de ska ha brudöverlämning, annars skulle jag nog tagit en funderare på det hela... Eftersom svenska kyrkan starkt avråder från brudöverlämning är det verkligen inget jag förväntar mig ska förekomma när jag är inbjuden till ett kyrkbröllop i Sverige.