Ska din pappa följa dig in?

nu gör jag det som jag inte ska göra, svara trots att jag sagt tack o hej i denna tråden.

Men du förstår väl att det blivit bättre då, eftersom för 30 år sedan så fick kvinnor inte ta sina efternamn men nu får vi det, då är det väl inte lönt att gnälla om detta nu. Man kan väl inte hela tiden tänka tillbaka att det var för himla jobbigt förr. Jag lever nu, jag gör som jag vill, min bröllopsdag blev jättefin och min pappa gick fram med mig och jag är J-VLIGT stolt över detta. Jag tänker inte tillbaka på en massa lagar, symboler och paragrafer hur det var förr. Vi lever nu brudar!!

Och nej, jag blir inte arg för att du säger att rosor och färgen rosa är det fulaste som finns, det tillhör väl inte min favorit heller, förstår inte varför du tar upp detta två gånger. Barnsligt att säga så bara för att min signatur är rosarosen. Dessutom handlar det om på vilket sätt det skämtades om bruöverlämning här, det skrattades och hånades. Det var så jag menade.

Det var synd att du bara stött på ett bra argument för brudöverlämning, jag har hittat flera bra här inne bland stolta brudar som ska eller har gått med sin pappa.

Ja, och tror du att det med namnen ändrades bara för att en mansdominerad regering ville det? Knappast. Det ändrades för att en jäkla massa kvinnor krävde det, ifrågasatte och kom med argument som inte kunde sägas emot.

Sett ur ett historiskt perspektiv så har vi kommit långt med jämlikheten i det här landet. Men vi är inte framme än. Och så länge det finns bakåtsträvare, som gärna "återinför" ojämlika traditioner så kommer vi inte bli mer jämställda heller.

Jag lever också nu, men bara för det skyr jag inte för att försöka göra världen till en bättre plats. För kommande generationer (mina barn och barnbarn) samt för mig själv, jag har ändå tänkt att hänga med ett bra tag till...

Varför man tar upp saker två gånger är för att en del verkar inte höra/förstå argumentet första gången. Och det är inte någon barnslig nedvärdering av din signatur, att jag väljer att ta exemplen rosa och rosor. Rosor tog jag som exempel för att en klar majoritet verkar vilja ha det i sina brudbuketter, medan jag hade solrosor istället Annars har jag faktiskt inget emot rosor alls, tycker de är fina. Som exempel på färg valde jag en jag inte gillar, och som jag ogärna klär mig i. Det råkar bli rosa. Kunde lika gärna sagt orange, för det är en färg jag ogillar precis lika starkt.

Tycker också det är synd att jag bara stött på ett bra argument, det tyder ju på att många gör en sådan sak ogenomtänkt, eller?

De argument jag hört är:
- Jag ska ha rätt att göra som jag vill (Fel, om du gifter dig i Svenska kyrkan måste du rätta dig efter deras vigselordning och deras önskemål om hur vigseln ska gå till. Gifter du dig borgerligt så har du större valfrihet)
- Jag vill hedra min pappa (visst, men är det lämpligt sätt att göra det. Och vill du inte hedra din mamma, och ska inte brudgummen få hedra sina föräldrar)
- Jag vill gifta mig traditionellt (Det är inte en svensk tradition, så att gifta sig traditionellt innebär att man går fram gemensamt i kyrkan)
- Jag vill inte att min man ska se mig innan vigseln (Nähä, har han inte sett dig förr? Hur som helst så finns det ingen anledning att kyrkan ska anpassa sin vigselordning, och frångå sina principer, för att ni - som träffas i princip varenda dag annars - nu inte kan tänka er att se varandra uppklädda och tillfixade någon annanstans än just i kyrkan med en massa publik)

Motargumentet nummer ett när man talar om historiken och symboliken kring brudöverlämning är:
- Nej men, det betyder det ju inte nu längre. Nu är det ju bara fint och gulligt... (Säger vem? Den 13-åriga tjej någonstans i världen som kanske just i detta nu mot sin vilja och med total fasa dras fram i altargången för att gifta sig med sin 40 år äldre kusin håller nog definitivt inte med om att det är gulligt att bli överlämnad av sin pappa... Symbolik ändras inte hur som helst, och jag och många andra ser ingen som helst anledning att lägga två strån i kors för att ändra symboliken i något som inte ens behöver göras. Man kan gå fram gemensamt i kyrkan. Man kan som brud gå fram själv. Man kan stå och vänta när brudgummen går fram. Man kan komma in från två olika håll och mötas på mitten och gå sista biten själva. Kyrkan anser att det finns en stark positiv symbolik kring att brudparet går fram gemensamt, för att manifestera att de gifter sig som jämlikar, av egen fri vilja m.m. Men andra alternativ är inte per automatik uteslutna, men att överlämnas av sin pappa är inte önskvärt.)

Något argument jag missat?

Vem har skrattat, hånat och skämtat om brudöverlämningar här?
Jag har inte sett att någon skulle ha gjort nåt sånt ÖHT. Det enda folk har gjort är att skriva sina egna åsikter och försökt förklara dessa åsikter och argument med målande exempel.
Men skratt och skämt? Nej, nåt sånt har iaf inte jag sett.

Om nåt "oschysst" har pågått i denna tråd så är det att vissa har blivit ignorerade. Folk har ställt direkta frågor som har ignorerats.

En sak som jag faktiskt undrar över tycker jag t.ex. att jag inte fått nåt bra svar på. Kan förstå att ni är stolta för att få gå in med er älskade pappa. Men varför får inte mamma vara med?
Varför ska det vara just pappa?
Om man hedrar pappa på ett sånt sätt, var, när och hur gör man samma sak för sin mor?

Om man vill omvandla och ändra på symboliken med själva brudöverlämningen så fine. Det går säkert bra.
Men jag tror inte det kommer att lyckas i längden (dvs. att alla får en positiv syn på det) sålänge handlingen är så ensidig.

Om t.ex. brudgummen hade blivit ledsagad av den första kvinnan i sitt liv, sin mamma, fram till altaret, för att bruden sen ska kunna följa efter ledsagad av sin far. Då hade det varit mer balans i det hela, mer förståeligt också för oss som (kan jag anta) är "feminister".
Eller så kunde ju mamman få nån skild roll under vigsel också. T.ex. att pappa leder fram bruden och mamma tar emot henne. Och att brudgummen då har sina föräldrar som står bakom honom och stöder honom.

Ni har rätt till era åsikter. Men vi är väldigt nyfikna på att veta varför ni tycker som ni gör, eftersom ert tankesätt är så olika som vårt. Därför blir det väl dethär "tjafset" som ni tydligen (tyvärr) tar som hån, spott och spe. Vilket det inte är menat som.

Hoppas också att ni förstår, att sålänge denhär traditionen är så ensidig som den är, dvs. det är enbart bruden som behöver nån slags eskort och det är enbart brudens pappa som får denna hedesbetygelse, så kommer det alltid att finnas många som tolkar in nåt i det.
Men behåll gärna traditionen, om ni tycker den är vacke, men glöm inte bort de andra förlädrarna och brudgummen!
De förtjänar också att få glänsa på bröllopet!

Så i grund och bottnen tror jag att det enda vi "motståndare" vill är att alla ska få ha en lika lysande roll på bröllopet, och att ingen, varken brud, brudgum eller någon av föräldrarna, ska hamna i skymundan och få en mindre framträdande eller "nedvärderande" roll.

Det jag tycker är jobbigt i sådana här diskussioner är att så många kvinnor väljer att enbart njuta av den jämställdhet som så många har kämpat, gråtit och blött för. Det saknas helt vilja att föra jämlikheten vidare eller att ens försöka upprätthålla det som finns.

Vi har alla fått ett arv av kvinnor och män före oss som ansåg att vi är lika mycket värda. Jag tycker att man ska förvalta det arvet och även förränta det så att kommande generationer kan njuta av samma frihet eller till och med få det ännu bättre.

Kan vi dessutom visa resten av världen hur man kan leva jämlikt i ett land så stöttar vi genom vårt blotta exempel kämpande kvinnor och män i andra länder. Större delen av världens befolkning lever under fruktansvärda förhållanden och är ofria.

Allt detta - jag, jag, jag - och - jag struntar i vad andra tycker - känns för mig oerhört sorgligt och det ger en sämre värld till slut, det är jag övertygad om.

Fast i övrigt så tycker jag att det stimulerande och intressant att diskutera.

Ps. Jag har inte sett en enda person skämta om detta allvarliga ämne här inne. Ds.

Så ett stort lycka till till er brudar som kommer att gå in med eran pappa/mamma!

Ta inte det vissa säger här inne om brudöverlämning personligt, utan vill ni ha det så tala med eran präst! För det är väldigt vackert

Peace out!

Sorry TS för OT igen!

Vad jag inte kan förstå är denna fixering vid "min präst säger att det är ok"? Nu är det så att Svenska Kyrkan har riktlinjer för hur en vigsel ska se ut dvs. brud och brudgum går in tillsammans. Att det sedan finns enskilda präster tycker jag är sorgligt då de då missköter sitt ämbete. Tyvärr kan det tom. vara så att prästen ifråga stödjer synen på mannen som familjens överhuvud och därför tycker det är en utmärkt symbolik med brudöverlämning.(Det finns sådana också) Det kan iofs också vara så att prästen inte har tänkt över det hela ordentligt, eller att h*n helt enkelt inte orkar säga emot obstinata brudar. Tyvärr tycker jag att fler präster vågar stå på sig, och framhäva Svenska Kyrkans ställning i saken. Vill man absolut gå in med sin far får man gifta sig någon annanstans.

Har nu läst igenom det som skrivit i denna tråd sedan igår och det är fortfarande lika intressant. Jag håller verkligen med Aleta om det hon skriver nedan, en av de mest provokativa delarna av hela den här diskussionen är just bristen på insikt och en "roffa åt sig"-mentalitet som är läskig. Man undrar ju hur det står till med bildning och historiekunskaper när man har så svårt att argumentera för sin sak med vassare argument än "jag vill visa att jag tycker om min pappa" och "det är så fint".

Jag resonerar som du och har i princip samma erfarenheter. I min släkt verkar det ha varit vanligt att bruden går in tillsammans med sin pappa, annat var otänkbart för mina föräldrar tex när vi berättade vilka vågor som sköljer över denna fråga om ämnet ens andas här på BT... Helt ärligt visste jag inte att kyrkan var emot detta innan jag hamnade här eftersom jag varit på flera bröllop där bruden ej gått in tillsammans med sin blivande make.
Dessutom anser både min blivande man och jag att det är lite konstigt att man går in tillsammans i kyrkan, det är mer logiskt at man går in var och en för sig och sedan ut tillsammans som ett gift par. Det tycker vi är vackert och symboliskt. Så vi får se hur vi går in i kyrkan, men helst vill vi inte gå in tillsammans. (Och ja, vi är så konstiga som tycker så och jag är väldigt lite feminist...)

Varför är det ologiskt att gå in tillsammans?
Man ska ju visa för alla att man har valt varandra, inte att man just har träffats eller aldrig setts förut..
Det är mer ologiskt, tycker jag, att bli överlämnad eftersom ingen av oss i praktiken blir överlämnade på riktigt (hoppas jag).

Ser inte heller något ologiskt i att man går in tillsammans? Man går gemensamt vidare med sitt förhållande, in i en ny fas...