Ska din pappa följa dig in?

Jo, jag tror och hoppas också det, även om jag inte direkt har engagerat mig i ämnet. Mitt inlägg var nog mer menat som en illustration av hur vrickat det är att en vuxen kvinna (eller man) måste be sin pappa om tillåtelse för att gifta sig. På tal om att pappor överlämnar sin dotter vid altaret...

Här kan ni läsa vad en kvinnlig präst anser om fenomenet:
www.newsmill.se/artikel/2009/06/15/brudar-sluta-vapa-er

Ja, det anser jag absolut!
Se bara hur deras föräldraförsäkring fungerar (om de har någon).
I USA t ex så har jag för mig att mamman får vara hemma i 14 dagar efter förlossningen. Kommer hon inte tillbaka till arbetet efter det så är det kicken. Jämlikt?
England har också det mycket sämre än vi i den frågan.
Danmark och Norge har jag inte så bra koll på, men de är ju mycket närmare oss så jag kan tänka mig att vi har det ganska likvärdigt.

Vad bra att en präst tar denna debatt offentligt ur ett feministiskt perspektiv. Denna debattartikel borde tas in i varenda glassigt bröllopsmagasin med jämna mellanrum så kanske fler skulle förstå vad det handlar om.

I usa kan du få kicken från ditt jobb bara sådär med! Det handlar nog inte om att man är mammaledig, så funkar det där. Kan inte den ena så skaffar dem en ny anställd.

Tryggheten som vi har här har inte dem där borta. Så det går nog inte att jämföra.

[citat]
I USA t ex så har jag för mig att mamman får vara hemma i 14 dagar efter förlossningen. Kommer hon inte tillbaka till arbetet efter det så är det kicken. Jämlikt?

I alla fall ligger Finland efter Sverige vad gäller exempelvis uppdelning av föräldraledighet och attityd till detta. Har inga riktiga belägg för att det verkligen skulle vara så att man är mer konservativ där, men min egen uppfattning är att så är fallet. Kan tillägga att jag är halvt finlandssvensk och tillbringar mycket tid i Finland.

men va har de här med ts att göra????

Har inte läst sista sidan, men vill ändå svara på detta...

Du skriver om "den traditionella seden" och "traditionen" som kyrkan vill gå ifrån... Nu är det ju så att i den mån den fanns, så togs den aldrig in i kyrkan. Sedan 1300-talet har det varit tradition i Sverige (med vissa lokala undantag) att brudparet går gemensamt uppför kyrkgången. Innan dess vigdes man på kyrktrappan och gick gemensamt in i kyrkan för att fira mässa. Så traditionen finns inte inom kyrkan, och Svenska kyrkan vänder sig emot att införa den eftersom de - precis som många andra - anser att det är en ojämställd sed som inte hör hemma i dagens Sverige. De anser dessutom att det ligger en stark positiv symbolik att brudparet gemensamt går in i kyrkan, och visar att de gemensamt, sida vid sida både går in till vigseln för att manifestera att de gifter sig av egen fri vilja, och ut därifrån för att sida vid sida fortsätta med sina liv.

Så det handlar om att inte återinföra en tradition, som funnits tidigare med en negativ och högst ojämställd historik kring den och som man kommit ifrån för länge sedan.

Givetvis ska man ha rätt att gifta sig som man vill, och ha brudöverlämning om man vill det. Jag tycker fortfarande att det är fel, rent symboliskt, såvida man inte erkänner sin man som överhuvud i relationen av någon anledning? Då kan det vara passande. Men eftersom alla har en egen fri vilja, så visst. Men varför då gifta sig i Svenska kyrkan? Som är emot brudöverlämning... Man har INTE rätt att göra precis som man vill överallt, och kyrkan är ett sådant ställe.

Angående att det finns annat man kan klanka ner på i denna mansdominerade värld, visst. Men det ena utesluter inte det andra....

För dom som inte ser brudöverlämning som en symbol för att "för mig/oss betyder det inget" skulle jag vilja säga att man aldrig är ensam i världen. Alla handlingar påverkar ens omvärld och även om man skulle vilja göra precis som man vill i olika sammanhang måste man vara medveten om att man sänder signaler till andra. Ett exempel är det här med föräldraledighet.

Att en mamma är hemma på heltid med sina barn i flera år tycker jag absolut inte är ett problem. Däremot blir det ett problem när männen i Sverige som helhet tar ut en fjärdedel av den gemensamma föräldraledigheten. när det dessutom drabbar MIG som kvinna, eftersom arbetsgivarna tar för givet att jag kommer att skaffa barn och vara hemma 3/4 av tiden , då blir jag upprörd.

På samma sätt ser jag brudöverlämningen som ett problem. Varför kan man inte bara glädjas över att vi har en underbar, romantisk och jämställd tradition som manifesterar kärleken, och hoppas på att detta sprider signaler till världen om män och kvinnor som jämlikar? Istället väljer många (oftast utan att tänka över alla aspekter först) att försöka införa en sed som inte är tradition och som potentiellt kan medföra en maktförskjutning av kvinnans roll i samhället.

(Och man kan inte komma ifrån att i en förkrossande majoritet av alla de som går in med en förälder är det kvinnan som går in med pappa - tror ni verkligen att det är en slump?)

Har läst igenom hela tråden nu, tror jag faktiskt. Och jag har märkt att de som är för brudöverlämning nästan alla säger samma sak.

"Det är en fin gest"
"Jag känner mig hedrar av att pappa vill leda in mig"
"Jag är stolt över min pappa"
"Det visar hur mycket jag tycker om min pappa"
osv. osv. osv.

Det vill säga att de ser det som en fin tradition att visa respekt för sin far på detta sätt osv. Håller ju inte med dom på den punkten, men kan ändå förstå tankesättet lite.

Många vill göra bröllopet till en storslagen fest fylld med traditioner, vacker symbolik osv. Men efterosm nu svenska kyrkan inte förespråkar brudöverlämning, så varför inte göra nåt annat?
För om det viktiga verkligen inte är att de "ska se ut som på film" eller nån annan ytlig anledning, utan just det att man vill hedra sin förälder, då kunde man väl kanske göra det på ett annat sätt?

För de vill ju faktiskt inte att man ska ha brudöverlämning i de svenska kyrkorna, för det bryter mot svenska kyrkans egna vigseltraditioner.

Så om man vill visa särskild respekt för sin far (och då säkert gärna för sin mor också, och varför skulle brudgummens föräldrar måsta stå i skymundan?) så kan man väl försöka lyfta fram föräldrarna på nåt annat sätt istället?

Kanske kunde föräldrarna vara de sista gästerna som går in i kyrkan, innan brudparet kommer? Så ser alla gästerna ALLA de stolta föräldrarna (för varför är det bara brudens far som ska få en sån hedersplats?). Eller så kan man hålla ett tal åt dom under bröllopsmiddagen. Eller göra nåt annat fint för att uppmärksamma sin far, och då gärna också sin mor, för hon förtjänar väl också att bli visad lite uppskattning?

Ja. Det är också en ny tradition. Och om vi talar om nya traditioner, varför kan inte brudöverlämningen få komma in som en ny tradition då? Varför kan man inte använad sig av "välbeprövade koncept"?
Svart är enkelt. Svenska kyrkan motsätter sig brudöverlämning. Om du vill bli vigd i deras lokaler är det bara att göra som dom vill. Inte kommer väl dina gäster hem till dig heller och börjar bestämma hur du ska göra hemma hos dig själv?
Dessutom så är traditionen med brudöverlämning, i grund och botten, en handling där bruden överlämnas från en förmyndare till en annan, oavsett vad vissa nu kan tycka att den blivit.

Så, om det viktigaste är att visa uppskattning för sin far, gör inte då det genom en handling som inte nedvärderar bara dig som brud, utan också din far (han skulle knappast bli glad av att kunna uppfattas som nån slags "tyrann"). Gör då nånting som faktiskt, från allra första början, är en hyllning till er fina relation och som inte är "nedsmutsad" av tidigare, fula och hemska betydelser (och gör också plats för mamma!).