Ska din pappa följa dig in?

Men den gamla traditionen har ju sitt ursprung i kvinnan som omyndig person. Jag trodde att det var den traditionen som ni brudöverlämningsförespråkare ville ändra på?

Det är inte en svensk tradition öht så frågan måste bli varför man vill få in något dylikt i svenska kyrkor där den som sagt inte hör hemma. Det är också tämligen märkligt att så många kvinnor kämpar FÖR en sed som är direkt kvinnofientlig.

Ja visst det är ju så, förr i tiden betydde det sådär. Men nu har folk kommit ifrån det tänkandet.

Och vill man tycka att d e gulligt så får man göra det.

Som tur så tänker alla olika och i detta fall tycker jag varken att vi som tycker det e fint har fel eller alla andra som tycker det är onödigt, har fel.

Vad är syftet med att göra något gulligt av en tradition som i grunden är riktigt trist? Vem är det som kan besluta att från och med nu är traditionen gullig istället för kvinnoförnedrande? Och hur kan det vara gulligt i Sverige samtidigt som det är blodigt allvar i många andra länder?

Ja, gifter man sig borgerligt så finns det ju inga hinder om man väljer att strunta i symboliken.

Ska man prompt gifta sig i svenska kyrkan så tycker jag att man kan rätta sig efter vad som gäller där.
Skulle någon t ex springa in i en moské och tjuta "Guuuuud vilken snygg lokaaal, här vill jag gifta mig i min fina axelbandslösa klänning!"?
Skulle inte tro det - eller hur? Då kan man istället välja ett samfund där detta är OK.

Jag är ju så konstig, så jag tror till och med att man undergräver sina barnbarns möjlighet till att åtnjuta samma jämlikhet som vi genom att anamma gammal symbolik och låtsas att den betyder något annat.

De som kämpade för att vi skulle få det så bra som vi har det idag skulle vända sig i sina gravar. Är någon feminist så rynkas det på näsan bland både män och kvinnor, men faktum är att utan dessa kvinnor skulle vi inte ens ha rösträtt idag.

Det här med att ta mannens efternamn är också en relativt ny sed som efter ganska kort tid till och med blev lag! Som tur är så är den lagen borta, men många kvinnor får ändå kämpa hårt för sina efternamn, det är många som tycker att det är självklart att man ska ta mannens - "för så har det alltid varit" - istället för att förutsättningslöst diskutera båda alternativen.
Oj, nu blev det verkligen OT!

Jag vet la inte varför den blivit "gullig" genom tiderna! Men nu är det så, och till din besvikelse och alla andra som tycker detta e fel så bryr vi oss andra inte om vad den betydde DÅ!

Var nånstans i världen är detta blodigt allvar? Jag har aldrig hört att nåt sånt här skulle vara JÄTTEVIKTIGT för nåt, varken kristna, muslimer, buddister m.m. m.m. Du får gärna upplysa mig om du vet. Men jag har aldrig hört att det skulle vara allvar när det gäller nåt sånt här nånstans!

Eftersom min pappa har sagt upp bekantskapen med mig, och min mamma har gått igenom en svår cancer och en levertransplantation för ett år sen kommer hon att leda mig in i kyrkan.. hon är min idol...

Helt ärligt! Hur kan man bry sig såååå mycket om vad och varför pappan gick in med dotter???

Jag känner mig som en väldigt självständig kvinna jag vill ändå gå in med min pappa!

Hur kan man bara tycka att det är sååååå fel, jag förstår inte det?

Jag tycker att du här tar upp ett viktigt argument. Att, på det sätt som vissa överlämningsförespråkare gör, köra stilen "sköt dig själv och skit i andra" och "var och en gör som de vill, det ska ingen annan lägga sig i" är verkligen en slag i ansiktet på alla kvinnor (och män) som kämpat ibland hela livet för att öka jämställdheten i vårt samhälle. För mig framstår därför personer som in absurdum vill gullifiera denna tradition som riktigt korttänkta och naiva. Jag tycker det är sorgligt, för samtidigt som man kan tycka att det är löjligt att reta upp sig på något sådant, så tror jag tyvärr att vi här ser en förklaring i miniatyr till varför vi fortfarande har en så lång väg att vandra vad gäller jämställdhetsfrågor. Sedan kan det ju vara så att majoriteten av de som vill bli bortlämnade är ganska unga och har möjligen inte själv någon erfarenhet, ännu, av varför det kan vara olämpligt att som kvinna snuttifiera symboler för kvinnoförtryck.