Livets viktiga och oviktiga frågor

Frejis igen, skönt att väntan snart är över.

Tinga, hur har det gått att bara ha en hemma i helgen, har det varit lite mindre kämpigt?

EA, småbebisar är ju inte alls söta och väligt jobbiga, det roliga och mysiga kommer ju långt senare. Trist att det går så segt den här gången i vart fall.

Varför dröjer plusset för så många här nu, jag fattar bara inte. Det känns inte som att det heller kan vara representativt??? Är det inte jäkligt märkligt.

Vänner och Vickan, måtte illamåendet släppa ordentligt för någon av oss snarast.

Brudsommar - japp! dags att skrota illamåendet!!! Själv ska jag på RUL imorgon fm, så jag kommer att köra bil till jobbet sen. alltså lär jag inte bli åksjuk... få se framåt tisdag om tabletterna börjar göra nytta...

muggles, visst är det som du säger. Det är väl delvis därför jag sagt i alla dessa år att" jo visst vore det roligt med ett barn till men det tar vi som det kommer och blir det en så blir det en i vårt liv" Men sedan, när man verkligen börjar med detta ÄL-letande och kartlägger fasen varenda dag i månad efter månad och allt är ett enda meckande med hormoner och spermaprover, åkande och V-Ä-N-T-A-N, då blir det ju en så jäkla ventral del av tillvaron och ganska svårt att bortse ifrån.

Lycka är ett ögonblicksord för mig tror jag , som är korta intensiva ögonblick. De där som får hjärtat att svälla så det värker i bröstet. Inte sällan ligger känslan förvirrande nära smärta. Man är riktigt intensivt levande och totalt närvarande i detta sitt levande liv.

Min strävan totalt sett är nog mer harmoni och att följa hjärtat vad gäller drömmar och längtan i den mån det är möjligt.
jag vill leva mitt liv så min lilla personlighet får bli så stor den kan i själ och hjärta.

Det innefattar att våga välja plats på jorden (läs hus och ort) utifrån drömmarna och våga bli förälder, utbilda mig, starta eget eller what ever.

Jag är inte rädd för att bli gammal och dö, men jag är rädd att en dag sitta och inse att det är över, färdigt och försent och att jag aldrig gjorde ditten och datten.
det här med barn och att nu snabbt närma sig 40-strecket är ju som en redig påminnelse om att tiden inte är evig utan knapp för en liten människa.

Jag tror också att jag skulle sitta och gräma mig senare om jag inte gjorde allt jag kan göra nu. Det lutar nog åt det iallafall.

Men det har varit otroligt skönt att ag haft så lite fokus på allt det där nu under hus och flyttruljansen.

passionsblomman mfl - intressant diskussion om lycka! Måste sova och hinner ingen lång utläggning på temat...

... ville mest konstatera att jag då och då känner lycka trots att jag är en bit ifrån mina drömmars mål... och då främst val av bostadsort. De flesta andra faktorer i tillvaron har skakat sig tillrätta. Men pendlingen och hålan känns inte självvalda och frustrationen över detta går upp och ner. Visst går det att ändra på, men inte på nåt smidigt sätt. Och även om det bara handlar om jordiska ting och inget så mirakelbetonat som att bli med barn... så är det den surdeg som jag knådar omkring på....

Sov gott, kära trådvänner och STORA kramar till er alla!!

Frejis, vad skönt att det känns lugnt och tryggt! Jag kommer förstås också att hålla alla tummar och tår på onsdag! Jag förstår om du har annat att tänka på nu, dom här sista skälvande dagarna, men säg till om du vill luncha på måndag eller tisdag.

Lycka till på RUL, Vickan!

Muggles, härligt att du känner dig mer lycklig än mindre nu efter MF:et. Det gör mig också glad!

Lappis, får jag hålla en liten tumme för din skull iallafall?

Hm, fastnade i min skalle nu på det där att lycka och smärta ligger vldigt nära för mig.

Som när jag ser på min son när han sover och känner hans lilla hand i min. Då kan jag liksom drabbas av lyckan, så den nästan tar kål på mig för det bara värker i bröstett. Och mitt i den finns någon slags skärande medvetenhet om alltings föränderlighet och skörhet. Att jag kan mista honom. Att vi kommer att skiljas åt under livet av döden...Hur kort och dyrbart det är att han är liten NU och ändå redan så stor mot hur jhan var när han kom.

Han var förresten myckt söt så det så. Och fast han åt jämt så tyckte jag just spädbarnstiden var hur fin som helst med all närhet och kontakten mellan honomoch mig.
Egentligen kom det mesta som kändes jobbigt utifrån, att andra tyckte man skulle åka runt mera eller låta dem hålla eller vad fasen de nu tyckte. Och så var det tufft att ha en depression också. Jäkligt tufft för mig och sambon. Lilla skorpan stod mest för sömnbristen och den överlevde vi.

Telis - tumhållning för mig?! Que? Sånt trams trodde jag ni hade slutat med?!

mugglan - skönt att du mår bra och uppskattar det du har! Tror det är superviktigt att stanna upp emellanåt och reflektera över att faktiskt livet inte är så dumt. Det är så jäkla lätt att bara drivas med.

Natti, natti på tråden!

Om bara två dagar kommer min sambo hem hit för gott, så då har vi liksom flyttat på allvar och är alla tillsammans som det ska vara.

Och imorgon ska jag gå på masasage igen på det närmaste SPA jag haft..

Natti natt Lappis!

Först ut!

Nenne - bamsekramar på väg åt ert håll! Orättvist så det förslår att det inte vill sig.

PB - skönt att ni är samlade snart och får starta ert "nya liv" ihop.

Snaily - hoppas det var ett trevligt besök i nationalparken. Nu har du snart varit där lika många gånger som jag.

Telis - det där med många spekulanter är vad jag fasar för ifall det någon gång dyker upp ett hus värt att titta på. Nu finns ju inte ens det, så vi slipper i alla fall söndagsköer och sunkpizza.

Ego - Mindre har varit förkyld i helgen, så det blev inga långa utflykter. Men vi har hunnit baka en massa: mindre onyttiga äppelbullar (skoj att banka deg! inte lika gott som kanelbullar), banankaka (oups - ägget knäcktes bredvid - kan man sörpla då mamma??), och chokladbollar (vem sjutton vill ha middag???). Så det var lite mysigt ändå trots snor.

Maken o jag firade jobbet med oxfilé och mousserande svartvinbärsdryck, och inte att förglömma min senaste craving på kokt kronärtskocka som en kompis väckte när vi åt middag i fredags. Mums!