Livets viktiga och oviktiga frågor

Hej tjejer

Men vad är det som händer när man lämnar tråden i några dagar bara? Det är så orättvist så det finns inte.

MASSOR av kramar till Nenne med make, hoppas ni hittar kraft att bryta ihop och gå vidare!

Det går ju alldeles uppenbart att lyckas med detta på alla möjliga fantastska sätt, och ingen kan ju heller veta om den som lyckas med sitt första IVF lika väl hade kunnat göa sin 4:e insemination eller rentav bara gökat som merparten av mänskligheten...

..det kan ju lika gärna hända att man går och gör 3 IVF.er, inte pallar mer, skiter i hela alltet och sedan blir på smällen vid 43 när man väl dessutom kommit på att man ska segla jorden runt eller just startat eget eller vad fan som helst och kanske-mot alla alängtor hittills ommit på att man inte alls vill ha barn längre.

JävlaförbannadeBAJS att man inte kan få bestämma lite själv i frågan. Typ åtminstone att "jatack och inom de närmsta två åren please"
Istället är allt man gör bara att göra och så hoppas.

Lappis - jag har faktiskt ingen aning fast jag så klart fångade upp det så fort jag hörde det. Tycker annars att det verkar vara oklart varför vissa ivf:er lyckas när förutsättningarna inte alls ser bra ut. Naturen är lite konstig, minst sagt.

Muggles - skit med hcg:t, men vilken tur att det var en duktig doktor som du träffade. Håller tummarna inför nästa vecka, att det går ner av sig självt.

A M - ingen Danuta fast jag trodde att hon skulle vara där. Samma läkare som jag träffade sist och som fixade kuratortiden kommer också att operera så att ibland har man tur.

Telis - glömde svara om inskrivningen, den kändes väldigt enkel, proffsig och odramatiskt och det beror säkert på att jag nu har samma doktor som dessutom förstår sig på mig. Vi fick information från barnmorskor, kirurger, anestesiläkare och fick se en detaljerad film om kejsarsnitt. Sedan fick jag träffa "min" barnmorska, kirurg och anestesiläkare och så var det klart.
Det känns faktiskt bra att det är så nära för att jag är något trött på den stora magen och nyfiken på Bumsisbebis som är rätt så busig.

passionblomman - håller helt och fullt med! Jag ville ha barn innan jag fyller 40 år ... vilket just nu är tekniskt omöjlighet ... och helst två men så blev det inte . Sen kan det likväl hända att när jag väl är 45 och har adopterat en drös ungar och tror jag har kommit i klimakteriet är gravid istället!!!

Som sagt, det är väl det som är livet ... att man aldrig vet, aldrig kan riktigt planera och få som man vill.

Nej, nu väntas en god Sancerre, lax och maken !

Frejis - JAAA, det är ju supernära! Hejja, hurra och lycka till om vi inte "ses" här inne innan det är dags.

Blivande fru L, lycka till med kommande IVF!! Se till att bättra på trådstatistiken nu!

Liten
GRATTIS till tjänsten!
Tror vi var i närheten av där ni bor idag (även fast jag inte har full koll på var det är egentligen...), besökte den där nationalparken som din make gillar att bo nära

EA
Hur går det? Hoppas det bruna slutat!

Har bara skummat tråden senaste 5 dagarna så sorry om jag missat något!

Har träffat två bebisar i helgen (den ena Connys lillebror, sååååå söt! ), och det har gått ganska bra faktiskt! Även om bebisarna är supergosiga så har jag fortfarande svårare med att träffa gravida magar! Jag är lite konstig.

Jag har en hektisk vecka med utbildningar och konferenser och kalas och alldeles för mycket alkohol. Imorgon bär det iväg mot nästa kurs.

Vinkar till Frejis och Bumsis - välkommen ut snart!

Ja det suger fett som de säger ungdomarna...

I min mammagrupp hade nästan alla fått någon form av hjälp utom jag och två til.

Jag hade inte en orolig tanke i min värld mer än att jag hela tiden sagt till min seeeega sambo att JAG inte kan vänta hur länge som helst, för då kan det bli nada och inget.

Nu åtta år senare är det bara jag som har ett barn. Alla de andra har tre eller fler....
Pratade med den av dem som jag betraktar som en vän numera och hon är gravid med sitt fjärde barn nu. Och då har hon ändå hunnit med att hennes senaste dog i magen i vecka 16, så det är hennes femte graviditet. Jahapp liksom.

Det som känns värst är att det var så mycket SKIT som hände i våra liv under våra första år ihop att sambo-och i viss mån även jag, verkligen var tveksam till fler barn och jag skulle aldrig tvinga fram något sådant.

Sedan utbildade jag mig och när jag just höll på att skaffa jobb var jag själv inte så på. Tillslut sket vi i hur allt var runtomkring och valde att försöka ändå. Och då funkar det fantamig inte. Tyvärr var jag alldeles för cool alldels för länge. Tänka om jag vetat att det fanns hjälp att få även när man redan har barn-för det visste jag inte, och hade kört inseminarium redan för tre år sedan?

Sådant får man ju aldrig några svar på, men det gnager en del, det måste jag erkänna. Iallafall i den här tråden erkänner jag härmed det.

Jag hade också gärna haft tre barn.

Har också tänkt på Nenne idag, livet är ta mig fan inte rättvist, helt klart!

Passionsblomman: Jag skulle nog säga att rent statistiskt sett så ser ju den "dåliga" statistiken i tråden angående ivf på sätt och vis bra ut... Ävne i denna tråden borde vi ju närma oss "normalstatistik", och det bådar ju gott för kommande ivf:are...

Frejis: Korkat uttryckt av läkaren??? Oproffsigt.

Cicci: Hoppas att dopet gick bra! Nyfiken på vilket namn det blev..? KRAM på dig!

Snorkis: Mysko värre med ÄL. På de två 28-dagarscykler som jag testade fick jag utslag på dag 15. Slog mig också att du frågade om man kunde kolla på strecken på clearblues digitala test, och det var det någon här i tråden (koko?) som sa att man kan, enligt egna tester. Det ena strecket blir starkare och starkare allt eftersom man närmar sig ÄL. Det andra är starkt hela tiden.

Muggles: Vilken jäkla tur att du insisterade på ett hcg-test! Hoppas det sjunker snart Fredagssnaps låter som en bra idé för att sätta gubbarna på jobbet på plats

Nej, om man skulle ta tag i röran på diskbänken. Och kanske vika litet tvätt. Kör annars med "multitasking" här, eftersom jag samtidigt håller på att gå in ett par skor.

PB: jag förstår att det gnager! Men nu är det som det är, svårt att göra ngt åt i efterhand. Men kanske ska ni testa ivf - funkar det inte så vet du att ni verkligen försökte allt? Kanske kan det ge ngn slags ro.

Själv har jag verkligen inget fokus på nästa försök än, jag vill bara ha en ogravid kropp tillbaka! Jag ser inte längre fram än så.

På ett oväntat sätt har det här missfallet fått mig att uppskatta det jar har i livet mkt mer än innan. Jag går just nu omkring och är så tacksam att jag har en underbar man och dotter, bra jobb och härliga vänner. Sedan om det blir hus nu el senare, el om det blir ett barn till el inte - det känns just nu ganska oväsentligt.