Nästan en hel vecka har gått sedan den gudomligt goda midsommarhelgen. Efter den har allt oundvikligen känt rätt blekgrått. Trots massa sol. Började i fredags morse med att åka till Folkets park med Fru Fräken och våra döttrar. En massa folk som satt och band kransar i gräset, en hel del picnic (framför allt små kubiska ostar med kossor på, min dotter är ju tokig i kossor, även i ostform), lite dans kring stången, en och annan glass och en massa prat. Plus det obligatoriska malmö-inslaget påtänd man som sprang omkring och antastade barnfamiljer och vrålade "din jävla fi**a" till mammorna. Myspys malmö-style. Nope, jag saknar inte stan. Men trevligt hade vi i alla fall, innan monstret och jag rullade vidare till mormor och morfar lite längre upp i norr, påhejade av ett dundrande åskväder. På kvällen anslöt sig mannen till vår varmrökta lax- och ljumma potatissalladsmiddag, följd av rabarberpaj.
På lördagsmorgonen var det regnigt, vi åkte i alla fall in till Hembygdsparken och vågade oss på att klappa getter och mata grisar med leverpastejmackor (mannen var mycket upprörd över detta medan jag menade att det var synd att kasta dem, plus att grisar har en naturlig fäbless för kanibalism) och springa runt på lekplatsen. Efter lunch följde djup sömn för oss alla tre, sen vaknade vi till strålande sol och kunde promenera bort till farbror E som hade jättejättestort midsommarkalas för hela släkten och en del vänner. Berg av jordgubbar och smågodis och spettekaka (monstret åt tre jättebitar och var helt speedad på vägen hem, hon höll på att hoppa ur vagnen) och mousserande vin som jag dessvärre inte var sugen på.
På söndagsmorgonen var det åter strålande sol och mina föräldrar passade monstret så att mannen och jag kunde gå långpromenad i tallbarrsdoftande strandskog och längs sexkilometers sandstranden i min uppväxtort. På hemvägen passade vi på att storhandla. På kvällen passade mina föräldrar monstret så att vi kunde gå och äta på en riktigt schysst restaurang som ligger i en gammal stenvilla precis på stranden. Det blev citron- och ingefärsgravad lax med varm örtsås, gödkalv för mig och sejrygg för mannen, och efterrätt med rabarber i tre former. Mätta och nöjda promenerade vi hem genom småbåtshamnen i solnedgången och tog en massa foton på stranden bara för att.
Måndagsmorgon jobbade mannen hemma hos mina föräldrar medan jag och monstret promenerade ner till udden där rara pensionärer tog sig ett morgondopp i det iskalla vattnet. Det var mysigt att sitta i ljungen och småprata med främlingar, medan monstret samlade ihop så många stenar hon kunde få plats med i de små händerna. Efter lunch åkte vi tillbaka till malmö med nedvevade rutor för jag har ingen AC i den jäkla bilen (som annars rullar finfint). På eftermiddagen kom en väninna med hennes tioårige son och hälsade på, vi satt på vår gård och åt fruktfat och försökte gräva i den stenhårda sanden, och tumlade nerför rutchbanan, då och då på rätt håll. Sen var det tisdag. Och en alldeles vanlig jobbvecka, vilket för mannens del innebar att han reste iväg och inte kom hem förrän torsdag kväll. Själv mådde jag så illa att jag fakiskt kräktes just på tisdagen, det var hemskt! Hade varit och tränat och var nog egentligen hungrig på nåt mer än ett äpple, som gjorde en saltomortal i min mage. Så efter det har jag proppat mig full med mackor för att slippa uppleva samma sak.
I onsdags hade jag träff - den första - med min MVC-sköterska. Som var jättegullig och kommer att följa mig genom graviditeten. Resten var riktigt bedrövligt. De har stängt vårt Limhamns-MVC under sommaren och man fick åka ut till ett ghetto där väntrummet låg vägg i vägg med barn och ungdomspsyk och därför hade galler för fönstren; ja ni kan ju tänka er själva. Rätt långt från de puffiga sofforna på Shanghai united. Väl på plats fick jag informationen att det inte görs några KUB-tester under sommaren, trots att skåne län har garanterat alla oss över 33 en sådan test, kostadsfritt. Men det gäller alltså inte under semestertid. Fick också veta att man, om man föder i malmö, alltid måste dela rum och att pappan aldrig får stanna över natten. Vill man ha eget rum och att pappan ska stanna (vilket man ju vill, trots allt är man ju liksom TVÅ om ett barn), då får man vackert åka till ystad eller Lund. Så det lär vi nog göra även om det är lite rafflande... kan ju gå rätt snabbt andra gången.
Nåja, på det stora hela var jag nöjd med besöket och sköterskan avrådde mig från att gå på det inbokade gruppsamtalet om graviditeter i allmänhet... så jag kunde hämta tidigt på dagis. Under hösten kommer Limhamns MVC tack och lov att öppna igen, så detta var mitt enda besök på mardröms-stället. Då blir det även träffar med andra lika långt gångna mammor. Förhoppningsvis kan man sen fortsätta träffas efter att de små pluttarna är födda, då när man behöver det som mest.
Har sedan jobbat en del men inte tillnärmelsevis så mycket som jag borde. Har också bakat kakor, lekt en massa med monstret som sagt, kontaktat alla mina vänner förgäves för jag har insett att om man vill träffa nån i detta land så bör man - med få undantag - vara ute ungefär en månad i förväg och sen måste man ändå vara beredd på att de ställer in fem minuter innan. I HATE IT!! Läste med sorg i hjärtat igenom mina gamla kalendrar från Shanghai där mina jättebusy väninnor ändå hade plats att träffas både till lunch och middag, varför inte här?? Enda sättet att få folk att komma är tydligen att ordna en fest, så det ska vi göra om en och en halv vecka. Vi lär bli omkring tjugo personer som ska grilla och spela krocket, en hel del barn och en viss fabulousväninna från Shanghai. Längtar! Hoppas bara att vädret blir okej.
Idag ska jag jobba (ska sätta igång alldeles strax), sen ska jag och monstret möta upp mannen på nån lekplats i stan, sen börjar helgen med vildsvinsfilé och restaurangbesök och ett och annat inköp (monstret sitter fortfarande inpressat i sitt pyttelilla babyskydd i bilen men nu börjar det gränsa till barnmisshandel, hon skriker "ont! ont!" när man knölar ihop benen på henne så nu får vi vackert punga ut med sisådär en 4000 för ny bilbarnstol).
Nu vill jag höra allt om er. Kram, G