Hej vänner. Förhoppningsis, låter som en helt underbar resa, och helt i er stil. Hann ju bara nosa på malaysias vackraste områden innan monsunen tvingade oss till Langkawi, men vid den här tiden på året borde det ju inte vara några problem. Kuala Lumpur var jag måttligt förtjust i, det var så stökig trafik och avsaknaden av gågator, charmiga gamla hus och mysiga torg gjorde att jag - faktiskt - saknade Shanghai. För mycket shoppingcentra för min smak, men helt klart en upplevelse och väldigt trevliga människor.
Sommar 2010: Var rider man i London? Hyde Park? Eller utanför stan?
Fru Fräken och Izunia: Usch, de där journalerna skulle jag nog inte vilja se, varken andras eller mina egna. Är fullt nöjd med att ha mina - antagligen förskönade - minnen av massager och liknande, i synnerhet nu när det börjar närma sig igen. Visst gjorde det stundtals ont och jag blev sydd en massa men jag skulle verkligen inte vilja ha en detaljerad, klinisk redovisning av de kirurgiska ingreppen i min hand.
Igår såg vi jordnöten för första gången! Vi gick och gjorde ett privat ultraljud och den var välväxt och riktigt fin tyckte sköterskan, hjärtat slog små ystra slag. Kändes aningen lättare för oss båda att få grepp om faktumet att det bor en minimänniska i min allt mer blekfeta mage. Och lättare att stå ut med det molande illamåendet från morgon till kväll. Och tröttheten. Och surheten. Jag är nu i vecka 9+2 eller nåt i den stilen. Fick också boka in ett privat KUB (fosterdiagnostik för att kolla den statistiska risken för downs). Det får vi ordna och pröjsa själva. Det är nämligen så att det inte finns tid att göra den typen av undersökningar under sommaren på grund av semestrar och liknande, detta trots att landstinget lovar alla oss över 33 en KUB-undersökning. Jag har inte blivit erbjuden någon KUB, det enda jag blivit erbjuden är som sagt att träffa en sköterska och bli informerad i grupp, i vecka tolv. På ett MVC i en annan del av stan, eftersom det här i Limhamn har - voilà! - semesterstängt. Återstår att punga ut med dryga 2000 kronor själv eftersom man haft den taskiga smaken att bli gravid i april och inte, säg, augusti. Jag tycker i och för sig att det är OK att betala för sjukvård, men då ska det gälla alla och inga utfästelser ska göras av landstinget om de ändå inte tänker hålla dem. Är måttligt imponerad av den svenska mödravården hittills, måste jag säga. Vid det här laget i Shanghai hade vi gjort två ultraljud och fått träffa en läkare tre gånger. Allt för att försäkra oss om att saker och ting stod rätt till i magen.
Jag vet att det finns en privat förlossningsklinik i Stockholm, dessvärre inte här i Malmö så man är helt utlämnad till den uppenbarligen väldigt godtyckliga, lotteri-betonade sjukvården här.
Ringde nyss stadsarkitektkontoret för att få lite riktlinjer inför vår stundande renovering. Vi vill ju göra en tillbyggnad och tre kupor, om vi får. Ska försöka få så mycket info som möljigt innan vi lämnar vidare uppdraget till arkitekten, för att spara oss alla tid och pengar.
Har precis avverkat en 50-minuterspromenad och lämnat monstret på dagis. Det skrikande monstret. Hon har vaknat upp och insett att det är såhär det kommer att bli, och nu börjar hon gråta redan när vi öppnar grinden till gården. Trist. Att hon blev dunderförkyld och hostig nästan direkt (dagisbaciller) och att förkylningen tjocknat till sig i snart två veckors tid gör såklart inte saken värre. En stor del av tiden är hon riktigt ilsken, kastar saker omkring sig, slår vilt i luften och skriker hela tiden att hon vill ha nya saker (MER päron! ANNAN blomma!). Tråkigt och jobbigt. Ska hämta henne tidigt idag också, redan vid tolv. Så får hon sova hemma för det behöver hon. Igår blev det 3,5 timme. Språkligt har hon nu avancerat ytterligare, börjat böja ord i plural och genitiv, hon brukar till exempel ge mig mina kläder och säga: Mammas! Hon säger "EN kaka", "sitta där"; "hejdå mamma", "läsa bok" och lite annat smått och gott. Det är så gulligt. Och förra veckan när mannen passade henne pratade hon en hel del franska. Men bara med honom.
Den här veckan börjar jag jobba. Eller rättare sagt, NU börjar jag jobba.
Kram på er, G
.