Ok nr 1:
Visst har man haft en del drömmar, men hur knäppt det än låter så är hela min dröm ang bröllop precis lika! Förutom att jag ville ha en tjock sidenpolokrage på min klänning!
2: Jag tror ingen kommer bli direkt ledsen, men kanske lite besvikna. Och skulle det bli dålig stämmning så hade jag kastat ut dom!
3: Detta med att vi inte vill ses innan ÄR en väldigt stark känsla. Men det kommer säkert vara lika häftigt att ses precis innan.
4: Jag vill inte trampa någon på tårna. Jag avskyr att vara anledning till att någon känner sig obekväm. Så det kan vara en anledning till att jag väljer att lämna pappa med de andra i bänken ist.
Det som gör mig osäker är just att vi ska ångra oss efteråt..
MEN jag tror nog att hur vi än väljer att göra så kommer vi få vårt livs ögonblick...
Tack för ditt brabraiga inlägg!!!
Cesium skrev 2009-04-23 11:00:51 följande:
Jag ska inte övertyga dig åt något håll. Jag vill bara hjälpa dig ur din kluvenhet, hoppas det framgår.* Drömmen sen barnsbenHär beror det på hur viktigt det har varit för dig. Vi alla har haft en massa barndomsdrömmar och alla tjejer uppvuxna på 80-talet kan ha drömt om att bli både astronauter och ha bröllopsklänningar med puffärmar. Som inte slagit in. Det är varken rätt eller fel att uppfylla barndomsdrömmar. Men det är aldrig ett måste. En vuxen kvinna ser saker på andra sätt än en liten flicka.* Traditioner i familjenDet här är också olika viktigt. Inget bröllop är en kopia på tidigare bröllop, och man kan välja vilka tidigare inslag man själv vill ha med. Tror du att din familj kommer bli ledsna om du inte går med din pappa in? Kommer det skapa dålig stämning? Om inte så är det kanske inte den viktigaste traditionen. Jag anser inte att min bröllopsdag bara är min dag och kan tänka mig att vika för (vissa eventuella) traditioner. Det är en avvägning mellan betydelse för en själv och för familjen.* Att inte ses innan vigselnDu har romantiserat ditt inskridande i kyrkan. Tycker du att något annat sätt skulle kunna vara lika romantiskt? Till exempel att komma med varsin bil med sitt följe, kliva ur dem utanför kyrkan (någon kan vara redo med kamera om man vill), ge varandra en sista kyss som ogifta o.s.v.* Er viljaEr vilja är mycket svårare att "ifrågasätta". Den beror på de tre ovanstående sakerna plus en massa annat. Om du efter att ha känt efter rörande andra alternativ känner att drömmen och traditionen är viktig och det mest romantiska, struntar i allt vad symbolik heter och är beredd att ta eventuella konsekvenser av ditt handlande, ja då tycker jag faktiskt att du ska gå in med din
far.PS. Jag tycker du är mycket sund som funderar kring det här. Är du säker på att du kommer ångra dig?