Överlämnade av pappa

Jag trodde att du fortfarande ville få det till att jag, trots att jag bett om ursäkt, ändå hade en baktanke med att skriva som jag gjorde.
Eftersom du inte kunde släppa det så antog jag att du ändå hävdade att jag kallade andra för osjälvständiga och inkompetenta.

Ergo:
Jag trodde att du menade att jag menade vad jag inte menade.
(Fast komprimerat och lite humoristiskt för att lätta upp.)

Man kan vända ut och in på sig för att anpassa sig till alla olika åsikter. Har du hört fabeln om pappan, pojken och åsnan? Om nån skulle ha åsikter om att pappan följer sin dotter i kyrkan så är det deras problem. Tycker nån att baraxlat är olämpligt - deras problem, att bröllopet är i kyrkan och inte borgerling - deras problem, osv osv. Upplever man att man har så diametralt olika världsuppfattning att det blir ett problem för en så kanske det är läge att bryta vänskapen. Jag ändrar inte på sånt som är viktigt för mig för att jag vet att det sitter en genusforskare i kyrkbänken, för ja, det finns såna ibland mina vänner...

Förresten:
Tack alla som inte tycker som jag att ni är med och argumenterar, det skulle bli en fattig diskussion annars!

Okej, då kanske man ska skicka ut en enkät till gästerna först med alla pukter som nån möjligtvis kan ha åsikter om och så får man utforma bröllopet utifrån svaren i enkäten... Nej mitt bröllop är format efter mina ideal och önskemål, de jag umgås med uppskattar mig och jag förutsätter att de kommer att uppskatta vår bröllopsfest lika mkt som de uppskattar de middagar och fester vi har i övrigt. Sitter nån och får tarmvred för att min pappa följer mig så är det faktiskt deras problem.
Nu är ju som sagt allt detta hypotetiskt eftersom vi mest sannolikt kommer att gifta oss het utan några anhöriga närvarande, fest ska vi dock ha.

Tja, för mig är det lika självklart som att jag tar hänsyn till gäster som har allergier, och kanske inte kan äta vissa typer av mat.

Vi utformade också vår vigsel utifrån våra önskemål, men man behöver ändå inte medvetet ta med sådant som man vet kan få folk att ta illa upp.

Och tydligen känner man inte alltid sina vänner så bra som man tror. En av mina vänner blev överlämnad, och hon hade nog ingen aning om att flera av hennes vänner tog var litet illa berörda av detta, inte hade trott det om henne, och att vi tyckte det var tragiskt, och på sätt och vis litet olycksbådande. Vi har efter det sett flera tecken på att hans vilja är litet starkare än hennes och att hon ger med sig, på ett sätt som vi uppfattar är emot de principer och värderingar som vi alltid förknippat med henne.

Hur väl du känner dina vänner eller ej får stå för dig. Och i din kompis fall var kanske inte brudöverlämnandet i sig det stora problemet, eller hur...

Nej, men det var troligtvis en av de grejer som det började med, att hon gjorde som han ville i den frågan... Och sedan har det följts av andra grejer. Var för sig inte så stora, men sammantaget något som får mig att oroa mig litet för henne.

Och poängen med inlägget var ju alltså att jag inte tror att man vet vad alla känner innerst inne. De flesta har vett att uppföra sig, även om de känner sig illa berörda. Vilket kanske får blivande brudar här att tro att "alla var jättelyckliga när min syster/bror/kompis gifte sig och de hade brudöverlämning". Fast de kanske egentligen bara höll god min...

Ååååå... Varför är jag så kluven i detta?!

Jag kan bestämma åt dig, Mulle

Jag har aldirg sagt att vi lever i varsin egna lilla bubbla och visst påverkar det jag gör andra.
Men om jag kan påverka till att folk slutar se det som att vi som vill gå med sin pappa i kyrkan är osjälvständiga,att vårt förhållande inte skulle vara jämlika m.m så känner jag att jag har varit med om att påverka till något bra.
Och jag tror min inte veta att mina gäster inte skulle ta illa upp,jag VET det..