Ni upplyser andra om vad som ligger bakom brudöverlämning och förväntar er att de ska ändra åsikt bara de "förstår" det stora förtryck brudöverlämning symboliserar. Jag väljer hur jag vill göra och skapar den symbolik som passar mig, vill jag gå med min blivande man gör jag det, vill jag gå med min far gör jag det. Jag vill iallafall inte gå med min mor och skälen till det är privata. Jag bryr mig faktiskt inte om den "hemska" symboliken bakom brudöverlämning, det är kanske det som är mest störande för er; min inskränkthet och avsaknad av ansvarskänsla för kommande generationers stackars flickor som kommer att förslavas under patriarkatet till följd av mitt beslut att inte bry mig.
Ore skrev 2009-04-22 20:21:57 följande:
Alla ni som känner er så otroligt påhoppade, av någon för mig outgrundlig anledning...Ingen av oss som är emot brudöverlämning kommer stå och slita era pappor från er på era bröllopsdagar. Jag kan möjligen gå så långt att jag funderar på att engagera mig i kyrkofullmäktige och försöka verka för att brudöverlämning totalt förbjuds... Men å andra sidan har jag nog inte tid med det just nu, så jag avvaktar besked om huruvida kyrkan tänker hålla fast vid sin vigselrätt överhuvudtaget... Varför känner ni er så personligt angripna av en diskussion på internet. Jag vill också påstå att ingen har sagt något negativt om era pappor - De är säkert helt fantastiska män som varit jättebra förebilder för er och som hjälpt er på många sätt. Jag har den stora turen att jag har två sådana fantastiska föräldrar. Och likaså har min man två underbara föräldrar. Vi skulle aldrig fått för oss att välja ut EN av dessa föräldrar för att hedra denna speciellt på vår bröllopsdag. På den dagen stod VI (gemensamt) och vår kärlek i centrum, och alla fantastiska gäster som var där och delade vår dag. Min man har inte scenskräck, vad jag vet, men hade han haft det hade han nog allra helst delat promenaden i altargången med mig. För man får nog ganska mycket blickar på sig även när man står längst fram i kyrkan och väntar på bruden... Och det under en längre tid också. Hur ser ni som vill bli överlämnade på själva överlämningen. Vad anser ni att det finns för historia bakom överlämning, och hur tolkar ni symboliken i en överlämning?