Bambi76 skrev 2009-04-23 10:02:05 följande:
Jag har aldirg sagt att vi lever i varsin egna lilla bubbla och visst påverkar det jag gör andra.Men om jag kan påverka till att folk slutar se det som att vi som vill gå med sin pappa i kyrkan är osjälvständiga,att vårt förhållande inte skulle vara jämlika m.m så känner jag att jag har varit med om att påverka till något bra.Och jag tror min inte veta att mina gäster inte skulle ta illa upp,jag VET det..
Grejen är att jag förstår att man absolut kan vara självständig, och ha ett jämlikt förhållande även om man vill bli överlämnad i kyrkan av sin pappa.
Men det jag inte förstår är varför man vill det, när man är självständig och vill ha ett jämlikt förhållande. För det finns inget självständigt och jämlikt i symboliken kring brudöverlämning, och det borde då stämma väldigt dåligt in på ens personlighet. Alltså gör man början på vigselceremonin till något stereotypt hollywood-efterapande, istället för något som reflekterar ens person och ens förhållande.
Jag vet att det finns många som menar att "symboliken kan ändra värde, och bli något positivt om vi bara gör det till det".
Men varför? Det kommer alltid finnas samma trista, solkiga historik. Och det är ju inte så att det är enda sättet att börja en vigselceremoni, att bli överlämnad. Så varför försöka ändra meningen i en symbolik, när det finns ett förespråkat, väl etablerat alternativ - nämligen att man som brudpar går gemensamt in i kyrkan.
Och här tycker jag att argument som "jag vill hedra min pappa" (det kan du göra andra dagar, eller senare under dagen på något annat sätt, kanske samtidigt som du hedrar din mamma och din man hedrar sina föräldrar...) och "jag vill inte att han ser mig i min klänning innan ceremonin" (snälla nån, högst sannolikt har din man sett dig både uppklädd, nedklädd, utklädd och avklädd, hade varit litet skillnad om man verkligen kom direkt från sina föräldrars hus, utan att ha levt ihop med sin blivande...)
