Tantvarning 4

Då är stödstrumpor bra och att massera benen med någon trevligt doftande olja!
Ett jobb för m2b när han väl är hemma?

Kan man ha dem i förebyggande syfte då? Åderbråcken har inte börjat synas ännu, tant till trots...

Ja det tycker JAG är ett passande jobb för honom. Av någon fullständigt outgrundlig anledning håller han inte -alls faktiskt- med mig om det självklara i den saken!

Hej!

Måste bara skriva av mig lite...

Min goa mamma har gjort flera hjärtoperationer under årens lopp, bla opererat in en pacemaker (som ett nöt gjorde slarvigt, hon hade ont i ärret i flera år), som de senare tog ut för att göra en stor hjärtop som kallas Maze. Även denna gav henne mkt besvär efteråt, med smärtor osv. Däremot så verkade den blivit lyckad. Nu visade det sig att hennes puls är alldeles för låg, hennes hjärta orkar inte riktigt och hon ska få en ny pacemaker inopererad i morgon bitti. Det känns lite oroligt nu och jag undrar om ni vill skänka lite positiva tankar inför detta?

Kramar från Troll1

men GUD! Lilla gumman vad jätteläskigt! Jag tänker inte bara tänka! Här går det åt att be en bön! Nu går jag GENAST och gör det för din mamma och för dig med!

*kramar om hårt och länge*

Vet inte.
Mina åderbråck kom i samband med min sista graviditet - då var jag 31 - hormonrelaterat. Dem har gått tillbaka lite, men när skadan redan är sked är det i långa loppet inte mycket man kan göra för att dem ska försvinna helt - utom operation. Har funderat på att prova sån där undersalva som dem gör reklam för, men inser att det är bortkastade pengar.

Bästa försvar mot åderbråck är att röra mycket på sig och regelbundet! Promenader är jättebra.

....och jag ber om ursäkt över att jag inte kommenterat ngt inlägg här, måste först plöja igenom några...hm...sidor. Nu ropar dessutom min stora dotter att hon vill att hennes mamma ska krypa ner hos henne en stund.
Förresten, hon pratade med sin älskade mormor förut och när mormor sa att hon antagligen är för trött för att ringa henne direkt efter op, utan ska höra av sig när "hon blivit en riktig människa igen". Då säger min 10-åring: "Mormor, så länge du lever är du en riktig människa!" Då började mormor gråta... När min dotter sedan berättade det för mig så började naturligtvis jag också storböla. Det var så gulligt och klockrent sagt.

Men ååååå vilken klockren kommentar!!!

*börjar naturligtvis också böla*

Nu har jag tänt ljus och bönat gumman, både för dig och mamma och nu litar vi på att det ska gå bra! Jag ska tänka på er imorgon också! Hur dags är det?

Troll1, klart du och din mor finns i våra tankar! Och en hel bunte styrkekramar också, jag håller tummar och tår att allt går bra... *kramar om*