Tantvarning 4

Det blev ingen bebis för oss det här försöket heller.

Nu blir det ny vända med hormoner och sprutor och allt.

Blommis: *kramar dig hårt* Så tråkigt...
Men ge inte upp!! Förr eller senare så...
Kattbebisar blev det i alla fall, även om det SÅKLART inte går att jämföra på samma dag, men även DE är ett naturens under!

Ja igår var det tur attdet tog min uppmärksamhet, för då var jag ledsen inimbords.

Nu är det väl ok, jag kan ju inte göra annat än go with the flow så att säga.

Tinkerbelle och Soldemor: vad kul att se er!

Ingen som vet vart Trollet har gömt sig också?

Brukar fundera; egentligen är det helt otroligt att det föds så många barn som det ändå gör, för det är ju VERKLIGEN en massa pusselbitar som ska falla på plats i kroppens maskineri både hos mannen och kvinnan för att det ska bli fullträff! Helt fantastiskt att det sker ändå...
Ska be en bön för er att det lyckas nästa gång.

Ja, är det inte helt otroligt!

Sedan är det bara så att det GÅR inte att bortse ifrån att det biologiskt sett inte är mellan 30 och 40 vi ska bli gravida i människosläktet. Så är det bara, HUR länge vi än tycker vi behöver vänta med att växa upp, förverkliga oss själva, förbereda oss, utbilda oss klart eller vad det nu är-förutom detaljen att man ju gärna ska ha en partner att bilda familj med också.
Så, vi har ett samhälle där vi trycker i oss hormoner (p-piller och annat då) för att INTE bli gravida under de mest fertila åren i våra liv (17-25 ca) för att sedan bli tvungna att dra i oss ännu mer hormoner för att styra så vi KAN bli gravida när vi väl vill...

Vår biologi passar inte ihop med resten av vårt samhälle och dess förutsättnigngar. Och den skiter i jämställdheten.

För mig var det inte helt lätt heller, och i vårt landsting hjälper de inte de som är över 30. De sa rent ut till mig, "förbered dig på att gå till en privat klinik = söderut i landet, och hosta upp pengar". I mitt fall löste det sig naturligt ändå, men våra vänner, de fick ingen hjälp. De flyttade söderut (pga. jobb) och där fick de hjälp och på 3:e försöket lyckades det .

Blomman; ja, visst låter det konstigt OCH orättvist!
Allstå, jag kan inte svära på att det var exakt 30 år som "åldersgräns", men då när jag fick svaret att jag var för gammal var jag 33 år... Lite väl ungt för att få beskedet att man är för gammal för att få hjälp.
De sa att de har så lång kö att de prioriterar de yngre och, som jag skrev i ovan inlägg, att jag kunde lika gärna vända mig direkt till en privat klinik. Först måste man prova minst ett år med regelbundet samliv (vi var ju särbos till en början) och jag ansågs för gammal för att få hjälp.

Jag är så upprörd!
Jag har länkat till ditt inlägg här i bebistråden och alla bara gapar!

Jag trodde man VILLE ha mer folk uppe i vad som ju till stora delar är glesbygd!
MENAR de verkligen all hjälp?

Alltså, tänk dig själv, jag blev ju jätteledsen och orkade inte dividera med kärringen. Men min kompis fick samma svar. Hon som flyttade. De sa att vi kunde göra ett spermaprov till att börja med, och att de går inte vidare förrän vi prövat ett år. Och pga min ålder så rekommenderade hon mig att vända mig till en privat klinik direkt eftersom de inte prioriterar "så gamla".
Jag var helt chockad och förkrossad. Men ett par veckor senare var jag gravid och glömde alltihop. Vi hann inte ens göra ett spermaprov.