Jag svarar med en motfråga innan det är sängdags. Varför, i så fall, Fader vår till begravningar? Med tanke t ex på aspekterna att det är en allmän förrättning och inte den dödes, att merparten av de församlade troligen är yngre än den som ska begravas (givetvis förutsatt att man dött av naturliga orsaker), o s v?
Jeez skrev 2009-03-01 22:35:55 följande:
Ja, jämför man så, så är det inte alltid så glasklart i en del församlingar. Och i bästa fall så är man konsekvent om man väljer att driva kyrkans ordning på det sättet. Jag har varit med om det också - att man sagt att vi inte har manliga/kvinnliga präster utan präster punkt. (En helt annan fråga är ju också varför det verkar vara mer okej att efterfråga en kvinna som är präst men absolut inte en man...)Men jag förstår inte varför det skulle kännas dumt att stå längst fram och be Fader vår under bönen även om alla andra ber Vår Fader. Jag är van vid att flera spårk bes under gudstjänst, där jag jobbar används fortfarande Fader vår i högmässan men en del väljer att be Vår Fader och det märks faktiskt inte särskilt mycket.Och jag ber om ursäkt för inlägget om Gustav Vasas Bibel, jag menade inte (hur lustigt det än låter nu) att raljera över vad man känner för respektive bön (eller översättning). Självklart har man olika relation till olika typer av texter. Men jag tror också att en bön som används fylls med innehåll som kan bära bortom formuleringar -och vidgas och fördjupas när orden förändras med tiden.Men jag är också nyfiken på hur du tänker med att använda Fader Vår i den gemensamma gudstjänsten -om en enda annan person i kyrkbänken under vigseln har en relation till Vår Fader men inte Fader Vår, vad skulle du säga till denne? Det är ju dessa frågor vi ständigt brottas med i församlingarna. En del vill det ena, en del det andra. Så hur gör man för att det ska bli på bästa sätt?
Kanske "vigslar med fler gäster" har brudtärnor och marskalk?! Men inget ovanligt, ok. Tack för svaret.
