Halloj!
Jag tyckte att vi var en hel del som gifter oss den 23 maj 2009. Är det fel att ha en egen tråd kanske?
Vore skoj att kunna följas åt den tiden som är kvar, lite nedräkning och hålla koll på varandra. Vad tycker ni?
Vi fortsätter här...
Igår kände jag mig inte ett dugg glad över vårt bröllop. Min svärmor är inte att leka med och det gör mig så himla ledsen att hon inte bara kan vara glad för vår skull. Hela tiden ifrågasätts alla våra beslut. Eftersom det är jag och min blivande man som betalar vårt eget bröllop så bestämmer vi hur vi vill ha det. Det fungerar tydligen inte som argument.
Jag bara väntar på alla åsikter från henne som säger att våra val av marscher är dåliga, att man inte kan ha dem. Min sambo är inte döpt (inte jag heller för den delen) och då är det en skam att gifta sig i kyrkan..
Jag kan fortsätta hur länge som helst! Det som är mest tråkigt är att hon är så egocentrerad. Det är hennes vilja som är den rätta, vad alla andra tycker.. det struntar hon i.
Bläää
Usch så jobbigt lolca. Min mor är oxå "speciell", men hon brukar i alla fall ge med sig med tiden - bara man låter det bero ett tag så har det liksom lagt sig.
Jag hoppas verkligen att det löser sig för dig/er. Bröllopet ska ju vara kul och inget annat! Jag håller tummarna för er.
Sånt kan verkligen få en att tappa lusten med sitt bröllop. Men stå på dig och det är bara din och din blivandes dag! Annars så väl din blivande säga ifrån på skarpen. Vad tycker han om det hela? Eller är det bara mot dig och luftar sina tankar om?
Ger dig en styrke kram!
Tack för era ord!
Min blivande man tycker som jag. Tack och lov! Han och hans mamma har inte världens bästa relation vilket försvårar saker och ting. Som tur är kommer jag bra överens med hans pappa, alltid något!
Mina föräldrar och syskon är urglada för vår skull och vill hjälpa till. Får fokusera på det istället och vår stora dag!
Nu har alla på "min sida" tackat JA till bröllopet =) Bara några få på m2b's sida kvar =)
Vi har en vecka kvar och ca hälften av gästerna har inte osa t sig. Jag är vansinnig!! 
Man ringer väl och talar om att man inte kan komma när man är släkt??!!
Verkligen... Vi ska samla ihop oss (vi och föräldrarna) i påsk och gå igenom vilka som inte svarat, vilka som ska ha specialmat osv... Sen efter påsk ska vi ringa till de som inte hört av sig och efterfråga svar.
Det är säkerligen så att de flesta av de som inte osat än kommer! Vissa kanske tom tänker "det är ju självklart att vi kommer" och sen tänker de inte på att svara pga det...ingen aning hur folk tänker. Sen ska man tydligen inte ta för givet att folk vet vad osa betyder - vi hade några inbjudna som inte visste, utan antog att man bara behövde meddela om man INTE kunde komma...att ej svar betydde att de kommer... Man vet aldrig med folk - det är absolut en sak jag lärt mig i denna karusell!
Riktigt surt är det i alla fall!!
Jag ska fråga min ena moster om hon kan prata med min andra moster bara så där apropå.. Ingen i hennes familj har svarat!!
Knepigt sånt där. Det känns så pinsamt att behöva påminna oxå tycker jag =(
