Till er som vill ha hunden med i kyrkan

Jag kan förstå det men tror det är något som behöver diskuteras. När det gäller en cermoni där man delvis vill gifta sig inför Gud i en kyrka men också ha med alla i det man själv anser vara familj så borde undantag få ges om det är möjligt.

Burre Präst skrev 2009-02-10 19:57:40 följande:

Att göra på detta sättet skulle ha varit riktigt hänsynslöst mot er vigselpräst: Denne hade då haft valet att avvisa er på kyrktrappan, vilket absolut inte är trevligt att behöva göra, eller låta er ha hunden med sig och sedan riskera en varning av kyrkoherden som är chef och den som har sista ordet.

Är det många brudpar som inte inser att prästen faktiskt arbetar i kyrkan? Att man därigenom har ett arbetsrättsligt ansvar och inte har friheten att tillåta vadsomhelst? Eller struntar man i det i sin iver att få sitt personliga bröllop?

Jo, att människor uppvärderar sina djur så till den milda grad som man gör i Sverige år 2009 är faktiskt ett nytt fenomen. Historiskt sett har man gjort väldigt stor skillnad på djur och människor, och för säg 40 år sedan skulle ingen människa ens komma på tanken att ha en hund i en kyrka, eftersom alla då "visste" att djur inte hör hemma där.

Normalt får man inte ens ta in hundar på kyrkogården, av respekt för de avlidna som vilar där, och av omsorg om sörjande anhöriga. Eller åka moped på kyrkogården. Av samma skäl.

Därmed vill jag inte alls moralisera över att människor kan känna starkt för sina husdjur. Jag har tom haft samtal med människor som förlorat en hund eller katt och som sörjde som vi människor sörjer vid alla förluster. Den sorgen tar jag på allvar.

Däremot skulle jag inte ge en kristen begravning till en hund , döpa en katt eller tillåta att människor tog in djur i kyrkan, rumsrent eller inte. Helt enkelt för att kyrkan är församlingens hus, byggt för att möta och tillbe Gud.

Det kan bara människor göra.
Och där har bara människor att göra.

Men jag vet inte om det förklarar för den som inte vanligen går i kyrkan att en hund i kyrkan faktiskt skulle "skada". Inte nödvändigtvis fysiskt, en rumsren hund kissar troligen inte inne. Men känslomässigt.

Burre Präst skrev 2009-02-10 20:05:39 följande:

Just därför tror jag att vi behöver dra upp frågan i samtal med våra kollegor, för det här kan vara ett kommande problem.

Ja. Inte nödvändigtvis fysiskt. Men definitivt "andligt".

En till präst skrev 2009-02-10 20:09:14 följande:

Kan bara hålla med!

Nu går jag inte ens i kyrkan regelbundet, utan det blir kanske 3-4 ggr om året...
Men ja, jag skulle då vända direkt i dörren om jag kom in och det fanns djur i kyrkan!

Det har inget att göra med huruvida jag tycker om djur, det är en fråga om att de inte hör hemma i kyrkan.
Jag skulle inte kunna ta in upplevelsen på rätt sätt, och jag skulle definitivt känna mig förolämpad av att någon inte har respekt nog att lämna hunden utanför!

Ja, hundar är älskade familjemedlemmar - men de är fortfarande djur. Att tilldela hundar mänskliga känsloliv, tankar och ageranden är inget de mår bra av - fråga vilken expert som helst.

absolut, hade jag sett en hund inne i en kyrka så hade jag troligen aldrig besökt kyrkan mer. Det hade verkkligen skadat mig "andligt".

Skulle hunden skadas av att INTE få besöka kyrkan? nee, jag tror inte det. Ännu en gång tänker vi bara på oss själva när vi vill ha djur med under vigseln!

Inget illa menat, men TS, du tror väl inte hunden kände sig kränkt?

Fast om Du går 3-4 gånger om året så går Du faktiskt regelbundet Och tillräckligt ofta för att ha ett hum om vad en kyrka är, och vad som händer där förutom vigslar, dop och begravningar.

En till präst skrev 2009-02-10 20:25:31 följande:

ja, jo... fast när jag tänker någon som går regelbundet tänker jag t.ex på min m2b som går varje söndag så gott som

Men jo, jag går mer än de flesta, och det är långt från varje gång jag sätter min fot i kyrkan det är bröllop, dop eller begravning

Man känner sig inte kränkt av att inte få göra det men jag tycker det är konstigt att regler inte finns om det nu tar sån skada på andligheten.
Jag är uppväxt som kristen och tar aldrig in mina hundar på kyrkogården när jag besöker min systersson. Helt enkelt för att det är utomhus och en hund ska inte behöva fyas för att den kissar utomhus. Skulle själv bli rasande om en hund pissade på en gravsten så där är det inge svårt att förstå.

Att man ta andlig skada av att se en hund i en kyrka är ju inget som gäller alla men TS fick dubbla svar. Jag tror inte hon planerade en kupp mot Svenksa kyrkan när hon frågade om lov.

Varför blir alla så upprörda över att man ställer en fråga överhuvudtaget?
När en präst möts av frågan:
"Kan ni inte säga nått annat än tills döden skiljer oss åt" eller
"Får min pappa lämna bort mig" eller
"Får vår hund vara med och gå fram med ringarna"
så menar nog ingen att förlämpa eller köra över en präst!

I alla dessa trådar skriker folk som tokiga över att folk kör över präster och att man vill göra som man vill i kyrkan mot de kristna reglerna, men själv har jag aldrig läst eller hört talas om NÅGOT par som blivit arga eller vägrat acceptera det en präst bestämt.