Barnkarusellen snurrar vidare

fru AM skrev 2009-03-04 15:20:59 följande:

Hoppas ens trots inte smittar (föga troligt att det inte gör...), ajg var HOPPLÖS! Hade egna regler om vem som skulle gå in först/sist i bilen t ex och det ändrades ständigt och blev det inte som jag bestämt (vilket jag självklart inte meddelade övriga familjemedlemmar) så blev det ett jäkla liv, tandagnisslan och gråt. Sen när jag fyllde 22 gick det över.

Redan vid 22 års ålder, Nenne?

Jag tror också att det är litet tidsbrist som gör att man vill ha vagn längre nu. Jag kan inte minnas att min mamma hade någon sittbräda, någon gång... Det är ungefär 2,5 år mellan oss. Så vi fick nog vackert gå då.

Det kan ju ta ett litet tag dock, och så får man planera litet bättre så att man inte ska behöva gå alltför långt.

Vet att min 2-åriga systerdotter var helt övertrött och nästan vansinnig när min mormor hade haft hand om dem, och varit på lekplatsen. Och de 200 m som var att gå från lekplatsen och hem ville hon bli buren, men se det blev hon inte. Litet slänga sig på marken och skrika/gråta, och litet allmän klagan, men hon fick gå hem i alla fall. Och verkar inte ha några bestående men av detta

Nenne: Jag styrde familjen med järnhand vid middagsbordet. Ve den som inte höll besticken rätt, eller som tuggade med öppen mun, eller skrapade med gaffeln mot tänderna, eller som åt för fort ... Tyvärr gick det inte helt över inte ens vid 22 ...

Oj AM, du har aldrig sagt något på bruncherna vi haft .... tänker på mitt bordsskick.

fru AM skrev 2009-03-04 15:26:48 följande:

Ja, JAG tror det daltas mycket men just av den anledningen att det ska gå fort och smidigt (för oss vuxna). Barn orkar gå om de får, men om de aldrig behöver så är det klart att det bär emot att helt plötsligt behöva gå när man är 5 (!). Jag skulle också vilja bli omkringskjutsad i en vagn med en filt över mig men de tillverkas inte i min storlek.
Men hur gör den innovativa lösningen att fler är pappalediga? Ska inte papporna orka med sina barn oavsett om de går eller åker vagn? Vilka är i så fall mest bortklemade, barnen eller papporna.

Nenne: jag menade att fler barnvagnslösningar för att köra många barn kanske har sett dagens ljus just för att fler pappor är pappalediga och att detta faktum driver barnvagnstillverkarna att komma på nya modeller ...? Just barnvagnar är ju lite tekniskt sådär - nästan som att köpa bil ... Snart lika dyrt också.

Äh - bara en liten kvasifeministisk tanke så där.

Lappis: har verkligen inte tänkt på att du skulle ha något konstigt bordsskick! Intressant! Jag brukar mest reta mig på mina allra närmaste ... .-)

AM - jag skämtade! Kan ibland känna att jag pratar lite väl mycket dvs hinner inte tugga innan men i övrigt är jag nog helt normal ... tror jag!

Am
ja, jo... Så kan det säkert vara.

Apropå att inte gå, min systerson har ju kommit hem från sjukhuset nu. Stackars lille vän! Vi hälsade på honom i fredags på sjukhuset och när vi frågade hur han mådde så sa han Braaaaa. Sen var han speedad som vanligt och busade men var ju jätteskakig och kunde knapppt sitta utan stöd men nu hade han iaf kunnat gå några steg så balansen blir ju märkbart bättre.

AM och Nenne: Min lillasyster hade också vissa saker för sig.. Hon skulle ALLTID vara först(Alltså "längst fram"), gå först, cykla.. Åkte det fler än en bil eftervarandra så skulle HON åka i FÖRSTA bilen! Annars blev det skrik.. Måste ha något med syskonordningen att göra..

Nenne: Skönt att det går åt rätt håll med systersonen!!