Hm! Jag var ju 29 när jag träffade min sambo, och för mig var det viktigt att ha den saken rätt klar, så jag frågade hur han skulle hantera läget OM jag skulle bli gravid. "Ja då blir du väl det och så får vi väl ett barn," sa han. Då var jag lugn, för jag skulle inte klara att göra en abort tror jag, så det var viktigt att veta vart han stod där.
Efter ett år blev jag också gravid och vi fick alltså barn efter drygt ett och ett halvt år ihop. Jag var arbetslös och hade usel föräldrapeng, och han ett rätt kasst betalt jobb. Det har ju visat sig att jag tydigen inte blir gravid i första taget, så jag är glad att vi inte planerade ihjäl oss då, utan tog det som det kom.
Så, han märker inte att åren går din man i livet..märkligt fenomen det där...
jag tyckte det var dags för syskon tidigt, men det kunde vi väl vänta lite med sa mannen.. titta bara hur DET blev! 
Cantaton skrev 2009-03-12 23:32:08 följande:
Nä, men jag VILL ju. Jag skulle kunna ha barn nu - rent känslomässigt, dock inte förnuftigt (med tanke på att vi bor osäkert i andra hand, firman är i uppstartsskede och sambon fortfarande pluggar). Sambon vill däremot vänta minst 5 år (han har en konstant femårsplan som aldrig ändrar utseende. Hmm...)