Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
Det beror nog på vem du frågar. Jag gissar att det finns en hel del sammanboende som inte anser att de "bara" är sammanboende för att det är en enklare utväg. Kan tänka mig att x antal skulle ta det som en diss mot seriositeten i förhållandet.
Det går utmärkt att vända på resonemanget, dvs. hur vågar man bo tillsammans med någon innan man gifter sig?
Just vetskapen att det är en enklare utväg kan skapa nog med obehag för att man ska föredra att gifta sig innan.
Nä, jag kan faktist inte förstå varför man flytta ihop men vem som helst innan giftemål? vad då prova på? vad är det jag ska prova på? ska man flytta ihop så ska man älska en person och vilja dela hela sitt liv med honom/henne och då kan man lika gärna gifta sig!!!!
och en sak till....vi kanske tar risker, men det blir mer spännande för oss och för alla andra som vet att vi ska gifta oss:)
Ja, fast när man flyttar ihop så är det lätt att man inser att det inte fungerade praktiskt trots att man älskar varandra. Tyvärr. Jag har dock ingen åsikt i huruvida man ska bo ihop eller inte.
En sak är dock säker och det är att sambolagen inte bara reglerar småsaker utan allt som anskaffas för gemensamt boende- vilket alltså kan vara ett hus för 10 miljoner som bara den ene parten betalar vars värde skall delas(finns dock jämkningsregler i extremt ojämlika fall). Sambolagen är rätt lik ÄktB i fall där paren är unga när det kommer till vad som sker vid en delning eftersom stora delar av egendomen oftast hänför sig till gemensamt boende skulle jag tro. SamboL blir gällande vid varaktigt samboende vilket i praxis innebär ca 6 mån.
Drom, jag tror de flesta som haft flera förhållanden har älskat de personerna och velat dela sitt liv med dem. Vad är annars vitsen att vara ihop överhuvudtaget. Men alla förhållanden håller inte. Och det kan bero på båda och det kan bero på bara den ena. Kärleken kan ta slut eller man kan bli förälskad i någon annan, eller så utvecklas man åt olika håll och vill inte alls samma saker längre. Och bara för att man gifter sig så försvinner inte dessa "hot".
Det känns som om du tror att bara för att du nu gifter dig och flyttar ihop med din man så är det klappat och klart. Ni har bestämt er. Det är så mycket som kan hända. En livskris för någon kan få hela förhållandet att gunga tex.
Jag har varit gift en gång innan, gifte mig vid 25 års ålder efter 7 års förhållande. Det höll inte så nu är jag mer ödmjuk inför tanken att jag och min sambo ska dela livet ihop. Jag är glad och väldigt tacksam för att vi ha det så bra ihop. Vi kommer kämpa när det svajar, för det kommer det att göra förr eller senare, men säker kan man aldrig vara.
Men jag började med att skriva att jag inte skulle vilja köpa grisen i säcken p.g.a. erfarenheten med mitt ex.. Tråden handlade inte om att sätta diagnos, och därför tyckte jag MolsonCanadian gick för långt, för det blev alldeles för ot.. Så det handlade inte om att jag inte ville ha kommentarer.. Läs vad som skrivs istället...
Jag VET att alla gifta par går genom olika problem, men jag tror knappast att ni som är sambos redan har gått igenom dessa probem och är immuna. Som du skrev, så kan ett kris uppstå hos båda paren oavsett man är gift eller inte.
Nåja, jag är förlovad, kär och planerar mitt livs största upplevelse just nu och tror knappast jag har tid för att fundera på vilka kriser som vi kommer få:)
men som jag skrev tidigare, sambos eller icke sambos, båda har lika stor chans att köpa "grisen i säcken"
ödemjuk blir man inte av att ha varit gift innan:)
Ödmjuk kan man bli av mycket. Han är ödmjuk inför tanken på att ett förhållande ska hålla livet ut. Att han blivit ödmjuk eller inte kan ju inte du bedöma....
Är det verkligen det? Jag tror det är minst lika svårt att bryta upp ur ett långt förhållande utan äktenskap som med.
