Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
"Historiskt har det ju varit tvärtom, att man hoppar över ett steg och går händelserna i förväg om man flyttar ihop innan man gifter sig."
Ja, men jag lever nu. Det är ju inte bättre eller mer önskvärt (för mig) för att det har varit så förut.
För övrigt tycker jag PERSONLIGEN (bäst att tillägga det, tydligen) att det inte är sämre för förhållandet att bli sambos innan man gifter sig, som ni verkar tycka. Ser snarare bara fördelar. Vet många som flyttat ihop och väl då märkt vilka rövhål (ursäkta uttrycket) de egentligen träffat. Som hellre sitter framför datorn eller går på krogen än umgås med sin sambo. Eller vägrar ta i en diskborste eller tror att dammsugaren är något man kan göra coola partytrick med.
Det kan man ju inte så noga veta förrän man verkligen delar vardagen med varandra. Men ni kanske vill sköta all markservice eftersom även det är historiskt sett det mest vanliga? Kvinna bliv vid din läst. Nej, så gammalmodig vill då jag inte vara.
Vi väntade 4 år med att bli sambos och 11 år innan vi gifte oss. Av rent ekonomiska själ, för vi hade inte haft råd att göra som vi velat innan. Och eftersom vi tjänar mer än våra föräldrar så var det inte snack om att de ska stå för kalaset heller. 
Vi var (och är) helt jäkla tokkära när vi flyttade ihop, och fick en enorm kick igen när vi gifte oss. Om alla hade så bra som jag och min man har det vore ingen olycklig. Och det kan knappast någon ta ifrån oss med att hävda att vi gjorde det i fel ordning.
Måste bara tillägga att jag däremot inte tycker att ni som väljer att flytta ihop samtidigt som ni gifter er gör något som helst fel. Det är ert val och om det gör er lyckliga så go for it. 
Jag må vara gammal, men du behöver alls inte nia mig.
Nej då, riktigt så längesedan pratar inte jag om. Det räcker väl med 60-talet?
Det fanns både universitet och studentrum/lägenheter på den tiden också.
Det var "mognadstrappan" jag tänkte på, dvs att de steg som nu anses vara nödvändiga först inte alls har varit det tidigare. Det är ju snarare ett nytt påfund. Och trots det, så går det inte att komma ifrån att det finns massvis med människor som gifter sig först och flyttar ihop sedan som det går utmärkt för. Vad jag menar är att man har förflyttat nödvändigheten och gör det otänkbart att gifta sig innan man flyttar ihop, trots att det bevisligen fungerar utmärkt.
Jag resonerar kring din mognadstrappa. Tänker du att mognadstrappan har ändrats enormt sedan t ex 60-talet, så att man är mer mogen att flytta ihop och mindre mogen att gifta sig?
Men allt vi disskuterar så utgår man ju från sig själv. Och vi bodde också hemma hos våra föräldrar i början men det var ju för att vi gick på gymnasiet. Sen när vi flyttade för att jobba så var ju det lite svårt så då föll det sig naurligt att man bodde själv och sen flyttade ihop.
Vilka menar du med "ni"?
Jag uppfattar att man framför allt ifrågasätter de som väljer att inte bo ihop innan de gifter sig. Att bo ihop först verkar ju tillhöra normen här och ifrågasätts inte anmärkningsvärt.
) och gifter sig i samband med flytt, blir det inte då lite mer prestige också att man måste fixa det här. Och om det inte går så är det ett större nederlag att skilja sig så att de flesta stannar kvar trots att det bästa vore en skilsmässa?
