Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
jag menar ni = ni som flyttar ihop i samband med bröllopet. Det vill säga du, TS och några fler. Jag menar inte ni som ni och vi (som att det ena skulle vara bättr än det andra). Öhh. oj vad rörigt. Förstår du vad jag menar?
Hur ska jag annars tilltala er som det berör???
"Vi", dvs min käre och jag, flyttar ihop 5 månader innan bröllopet, så jag passar nog inte in i din mall. Men sammanboendet hänger inte ihop med äktenskapet i den meningen. Hade vi fått lägenhet i juni, hade vi flyttat ihop då. Nu fick vi tag i en läcker lägenhet redan i februari, och då tar vi den. Var prestigen skulle ligga, vet jag inte. Att vi gifter oss är ett beslut som vi har fattat, med allt därtill. Det är ingen "vi får se hur det går"-relation. Som sagt, så tror jag att det är inställningen till förhållandet som är avgörande, inte huruvida man har bott ihop innan eller inte.
Jag kan bara svara för mig själv att jag är beredd att kämpa för mitt äktenskap! Det är vi båda! 
) Bröllopet är en lika stor dag oavsett men för oss blev det ju en dubbel dag om ni förstår min tanke..
Räknar du 5 månader innan som i samband med bröllopet?
"Jag resonerar kring din mognadstrappa. Tänker du att mognadstrappan har ändrats enormt sedan t ex 60-talet, så att man är mer mogen att flytta ihop och mindre mogen att gifta sig?"
För det första så det ju "min" mognadstrappa. Jag vet inte om den är giltig för andra, men jag tror det. Det verkar som om många vill bo ihop, utan att vara redo för att gifta sig.
Men hur menar du sen? Att man vid en viss ålder år 2008 är redo att flytta ihop med någon, men är inte redo att gifta sig, medan man vid samma ålder 1963 redan var mogen att gifta sig?
Eftersom jag inte levde på 60-talet är det svårt för mig att avgöra om andra, som var i sambo/giftasålder då, och som ev också såg förhållanden som något man stegvis ger sig in i, tycker att deras trappa är annorlunda än min. Jag tror inte att 60-talet är den bästa tidsperioden att välja heller om man ska jämföra, eftersom jag fått intrycket att det då började bli ganska vanligt att man bodde ihop innan, även om det såklart berodde på ens omgivning.
Men om man går längre tillbaka i tiden, när det var vanligast att man inte bodde ihop först, så TROR jag att man var mognare tidigare. Man hade nog oftare större ansvar tidigare i livet. Sen att man inte valde att flytta ihop med någon, ÄNNU lite tidigare, utan att hoppa över det helt och ta det i en klump när man gifte sig måste ha berott på konventioner och förväntningar från omgivningen. Man gjorde inte så helt enkelt. Men idag kan man, och det tycker jag är bra!
nej, molsoncanadian, du räknas väl inte dit då men du tog ju det partiet så oavsett vad jag skriver så ska du bjäbba emot. Oväntat.
Och självklart ska man ha inställningen att det ska fungera, men det gör ju faktiskt inte det för alla. Oavsett inställning. Tror inte att de som skiljer sig hade en "får se hur det går"-inställning, det är ju att se ner på dem och deras ambition. De allra, allra flesta tror väl, just i den stunden, att detta verkligen är rätt?
Och jag lovar, mitt bröllop var inte mindre lyckligt för att vi hade bott ihop så länge innan. Skrattretande!
Sorry, jag har inte lärt mig att citera ordentligt. Mitt inlägg nr 178 var ett svar på ditt, MolsonCanadian.
