För mig har mitt förhållande haft en "seriositetstrappa", eller "mognadstrappa" eller vad man ska säga. Allt har tagits stegvis, att dejta, att bli pojkvän/flickvän, att träffa varandras föräldrar och släkt, att flytta ihop, att planera en framtid ihop, att känna sig mogen att gifta sig, att skaffa barn (har inte inträffat än).
Det handlade inte så mycket om att vi flyttade ihop för att lära känna varandra innan vi vågade gifta oss, utan mer att vi ville bo ihop, och leva nära, men jag var inte redo då att gifta mig. Och jag håller med Mörk Ängel, att jag nog aldrig hade velat gifta mig med någon som jag inte hade bott ihop med. För att det hade varit att hoppa över ett steg, gå händelserna i förväg.
För min del kommer giftermål före barn, för barn trumfar allt. När man är redo att skaffa barn ihop så är man ju så redo att satsa på varandra som man kan bli. Men jag förstår dem som väljer att skaffa barn först, och gifta sig sen när man har tid/råd eller hur man nu tänker.