Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
Då tycker jag du ska läsa på lite om kristendom:)
På grundskolan lär man sig ju att det finns fler inritkningar på kristendom:)
ja, det stämmer, jag är kristen.
Jag är också nyfiken. Tillhör du någon ortodox eller anglikansk gren av kyrkan?
Min blivande och jag bor tillsammans och kommer att ha gjort det i 7 år när vi gifter oss. Innan vi flyttade ihop så var vi tillsammans i 6 år och bodde hemma hos våra föräldrar. Vi har inga barn än utan väljer att gifta oss innan, mest för min del, för att jag vill ha det som en säkerhet. Rent juridiskt så är det ju bättre att vara gift än att bara vara sambo, speciellt om man inte har barn.
Jag skulle absolut inte ha velat flytta ihop med min kärlek i samband med bröllopet. Att flytta ihop är ju en prövning för sig, man upptäcker nya sidor hos den andre som man inte visste fanns. Men framför allt så är det ju stort att bo tillsammans. Men jag hoppas att bröllopsdagen ska bli större, så i min värld så skulle ihop-flyttningen försvinna i bröllops-suset.
Sen ett litet tillägg (kanske provocerande) som en starkt troende bekant till mig berättade. Statistiken på skiljsmässsor i dag toppas av just troende, varför är det så?
Jag har två teorier:
1. Många är väldigt unga när dom gifter sig.
2. Kanske spelar den här ihop-flyttningsgrejjen in, man kanske inte har lärt känna varandra på den nivån att man klarar av att bo tillsammans.
Kan du länka till den statistiken?
Jag tror att skilsmässor överlag handlar om att man gifte sig av fel skäl.
Jag tror att flera som inte ska gifta sig, som jag, gör det ändå för att det anses rätt ...
Man vill men vet inte egentligen vad som är ens bästa.
Men om man vill så är det ju rätt.. Då gör man ju det för att man vill och inte för att man måste..
Nä. Saker är inte rätt bara för att man vill. Det är en total övertygelse jag har. Vissa människor klarar inte en tvåsamhet för att man är uppfostrad med att vara ensam. Man har alltid satt jaget först och har därav svårt att acceptera att jag har blivit ett vi.
Fixar man inte det i grunden och botten så ska man helt enkelt undvika att gifta sig. Eller för den delen bilda familj ..
Och kanske därför det är viktigt att ha testat innan?
Men det handlar om man vill. VILL man leva i tvåsamhet så lär man sig det också..
Skulle min sambo vara mindre lämpad för att han är ensambarn och bara haft några få nära vänner sig?
