Det skulle vara intressant och veta hur många av er bor inte med er respektive? och som inte har barn. Jag har läst i många diskussioner att ni diskuerar om era barn och bröllop samtigt. Kanske man inte är ensam om att INTE bo med sin fästman och INTE ha några barn ännu?
diskutera gärna:)
och visst har vi haft några skiljsmässor senaste åren men det är ju väldigt låga siffor om man jämför med resten av samhället. Säg 100 par och kanske... 5-10 skiljsmässor. Tycker det mot övriga samhällets nästan 50%iga statistik är ganska bra! Kan ju tillägga att jag tror att de som skiljt sig har kanske väntat och kämpat in i det längsta eftersom det är ganska nytt inom frikyrkan att man faktiskt kan få skilja sig. Det har inte varit lika "accepterat" förrut utan setts som ett misslyckande och många har nog därför levt olyckliga istället. Men därmed inte sagt att alla äktenskap i frikyrkorna är kämpande förhållanden på ruinens brand. Tror att äktenskapen i snitt faktiskt är bättre många gånger eftersom man generellt sätt har lite mer kämparglöd. Iaf om vi ser till dem vi umgås med och våra föräldrars generation. Sen att man tror på Guden man lovade evig trohet inför kanske göra att man drar sig lite extra från att skiljas Menar verkligen inte att "icke-kristna" inte kämpar - absolut finns det de som kämpar tills de stupar men det är mer "normalt" och därmed lättare till hands att skilja sig utanför kyrkans murar. Sen tror jag att många växer ifrån varnadra pga delade intressen m.m. men om man är aktiv i en kyrka så har man ett gemensammt "intresse" och livsmål och det styrker ett äktenskap oavsett vad detta intresse eller livsmål är...
Tja, enligt "de mina" är äktenskapet noga genomtänkt och ingenting man kastar sig in i. Det är ingenting man gör för att det är "romantiskt" utan för att man bestämt sig för att ta sig igenom livet tillsammans. Så bland "de mina" är skilsmässor ganska ovanliga. Det rör sig mest i så fall om rent destruktiva förhållanden.
Att man gifter sig "för fort" tror jag som sagt inte handlar om tiden, utan vad man gör av tiden. Både mina föräldrar och min bror gifte sig inom loppet av 12 månader. Oerhört tidigt, enligt många idag. Det har dock fungerat utmärkt. Tiden är inte ens hälften så viktig som inställningen.
Det är "känslojakten" som jag tror är den vanligaste orsaken till skilsmässor. Och när känslokickarna dalar, så var det plötsligt inte kärlek och då skiljer man sig.
Kan bara tala om mig själv och där är det fel. Jag kan inte uttala mig om din sambo eller andra i den sitsen. Jag säger bara att det är olämpligt i flera fall att leva med någon då man inte fixar det. Jag är själv ensambarn och just där kommer min olämplighet in. Om det är så för andra får väl dom avgöra.
Jag hävdar inte att jag sitter på någon sanning. Snarare en åsikt. Delas inte den så får man väl erkänna att man tycker olika.
Så enligt din åsikt då borde inget ensambarn gifta sig även om de skulle vilja?
citerar mig själv
"Jag är själv ensambarn och just där kommer min olämplighet in. Om det är så för andra får väl dom avgöra"
Mao, jag har en åsikt, den gäller mig, om andra känner samma sak så får dom leva efter det. Jag är medlem på BT för att jag jobbat mycket med bröllop och har ganska rejäla erfarenheter. Men att jag själv gifter mig är totalt uteslutet. Men jag säger att andra får bestämma. In åsikt är dock att alldeles för många som bör avstå gifter sig.
När det gäller samboendeskap så tycker jag man bör testa och veta om man är lämpad att gifta sig eller inte. Ska man bara gå på att man vill så finns ju chansen rejält att det slutar illa.
Fast ibland kan det vara så att den ena vill jobba för förhållandet, men den andre inte vill..
Tja. Jag vet inte om jag ska säga reptilhjärnan eller något annat primitivt inom oss som drar oss till saker vi vill trots att vi kanske borde undvika dom.
Tvärtom, jag är GLAD att folk gifter sig och tycker kärlek är underbart. Men jag tycer få fokuserar på baksidorna, hur mycket lidande och tårar icke genomtänkta förhållanden skapar. Där man hade en vision men allt sprack tack vare att man hade totalt olika syner på vad äktenskapet/förhållandet är.
Jag vill gärna gifta mig, men jag ska inte. ungefär som att en kompis inte vill ta mc-kort för att han vet att då skulle han köra ihjäl sig. Jag har dock mitt MC-kort då jag kan köra lungt och försiktigt. Jag kan inte leva i en tvåsamhet, jag skulle braka in i 220 i väggen.
Hope that it makes sense
