Bebis före/efter bröllopet!! Del 4

Ja, just i det här fallet kan man det, eftersom deras sjukdom är så "unik" att de har forskats på sedan den uppdagades. De kollar efter en särskild mutation på en särskild gen (orkar inte skriva alla konstiga namn). Det går inte att se med t ex fostervattensprov om barnet är sjukt, utan det måste till klinisk genetik för att kolla det.

Jösses, ja då är det ju verkligen skönt att få veta hur det ligger till. Otroligt vad man kan mycket inom sådant hä numera.

Hoppas att du får riktigt glada besked nu då!

Fast det är inte den typen. Så här är det: Om jag har en mutation på gen X men min partner inte har en sådan mutation, så får vi inte barn med den sjukdomen som mina systrar har. Om min partner däremot har motsvarande mutation, så får vi högst sannolikt sjuka barn. Jag vill inte det. Det är inte något generellt ställningstagande mot sjuka barn - skulle vi få vänta barn som visar sig vara cp-skadat, so be it. För mig är det något helt annat. Mina systrars sjukdom vill jag inte att någon ska ha; jag vill varken utsätta barnen, oss som föräldrar eller eventuella syskon för det.

Ja, det är otroligt. Sådana möjligheter fanns inte när mina föräldrar bestämde sig för att skaffa barn. Inte för att det egentligen hade gjort någon skillnad, för de hade ingen aning om att de skulle få sjuka barn. Det finns inte i släkten överhuvudtaget. Dessutom är både jag och min bror helt friska, och det är delvis därför de är så intressanta ur forskningsperspektiv. De två är i "mitten" - jag är yngst och min bror är äldst.

Apropå barn, fertilitet, graviditet och oro rut förlossningar osv, så är det här sådant som rör det enda min man oroade sig över när vi väntade vår son.

Han var så himla rädd att det skulle "vara något fel" som han sa, att han var helt ..ja jag vet inte, men shit vad han granskade alla kurvor och diagram och korsförhörde all personal överallt om allting, hela de nio månaderna. Och när lilleman just kommit ut sa han säkert fem gånger"han är väl frisk?"

Han drömde världens mardrömmar om att han skulle få ett svårt sjukt eller handikappat barn.

Har ni andra funderat mycket på sådana saker och vad ni skulle göra om ni fick den typen av besked?

Det beror lite på vad det var för besked och vad det var för sjukdom. Generellt sett, skulle jag göra abort om jag fick beskedet "i tid".

Usch, jag får ont i magen när jag funderar över de här sakerna. Jag vet att jag skulle tycka det vorer fruktansvärt jobbigt att genomgå en abort. Men inte minst med tanke på hur min man ser på det och ur det förmodligen skulle påverka hela en familj vi redan är, så vore det nog den enda lösningen...
...ÅÅÅÅ, jag tycker det är väldigt väldigt svårt!

Jag är oändligt tacksam att vi fick en frisk pojke.
Blir det ett barn till ber jag till Gud att det blir friskt också.

Nej, det får vi verkligen inte hoppas! Du skrev att ni skulle "reda ut om vi alls ska testa att få barn", därav mitt ordval. Sorry!

Jamen vad bra, då kommer du också!