MyochErlend skrev 2008-10-27 10:01:33 följande:
Jag vet att det inte har med detta att göra kanske så mycket men min man... som är norsk.. när hörde detta så sa han att det var det märkligaste han hört.. och att han förundrades över hur två länder så nära varandra kan ha så olika syn påd et...för i Norge är det inte = en förlegad nedvärderad kvinnosyn ..utan inget annat än en fin tradition...(precis som folk här säger att brudparet går in tillsammans)Han vill hellre då att jag skulle komma själv in och inte med honom.. för han vill stå där framme.. och det har inget med att göra att han kommer vara nya "förmyndaren"/"överhuvudet"... Hehe..sånt finns det inget av i vårt förhållande.. utan det var bara en tradition han gärna skulle vilja att vi hade från Norge.. och jag är helt enig i det...Nu så kanske folk kommer säga, "ja men så gift er i norge da"...Nej! Det vill jag inte.. jag vill gifta mig på svenskt sätt (det finns fler skillnader mellan norge och sverige).. och jag ska ta en prat med den kyrkan idag..hmm..men säger han Nej! så är det klart att jag inte kommer vara den som tjatar och är lik en Bridezilla.. utan då..ja.. då får vi helt enkelt ta en ny runda och diskutera möjligheter min man och jag...Ville bara av mig skriva detta.. som sagt..inte så mycket till svar eller fråga till någon...men är det någon mer som gifter sig med ikke-svensk man??Hur ska ni göra med traditioner och sånt??Ha en fin dag :D
Fast här i Sverige är det ju inte tradition. Prästerna har ju förklarat att det här med att brudparet går in tillsammans har varit tradition i Sverige sedan 1300-talet. Och innan dess förrättades vigseln på kyrktrappan, och brudparet gick sedan in till mässan tillsammans (dvs bredvid varandra uppför kyrkogången). Så här i Sverige kan man inte använda argumentet att "det är en fin gammal tradition", för det är det inte. Vill man ha brudöverlämning så försöker man alltså plocka in en tradition som inte finns i Sverige. I just ditt fall så är det ju en influens från Norge, men har du tänkt på det innan så har du antagligen fått idén från amerikanska filmer...
Om det är viktigt för din blivande man att få stå framme vid altaret och se dig komma emot honom... Måste din pappa vara involverad i det? Kan du inte gå själv uppför altargången? Eller kanske din blivande kan stå mitt i gången, och så går ni sista biten upp till altaret tillsammans. Då har han ju fått se dig komma gående mot honom, men ni går ändå sista biten tillsammans.