MyochErlend skrev 2008-10-26 02:20:56 följande:
Idèn har alltid funnits i mitt bakhuvud..tro det eller ej...men det var min man som presenterade den för mig.. och sa att han gärna ville att vi skulle göra så..om jag ville..Eftersom vi har vart på flera bröllop i sommar i Norge med detta så har vi inte haft en tanke på att sv.kyrkan skulle vara av en annan uppfattning... Jag bara funderar på vad Gud tycker?? Bryr han sig om detta??
Tack för ett klargörande svar, även om jag ställer mig lite frågande till att "idén alltid funnits i mitt bakhuvud". Att du på egen hand kommer fram till en sed som tillämpas i engelska och amerikanska filmer känns inte helt sannolikt, men att du också inspirerats av seden i Norge kan jag förstå.
Men jag hoppas du tror mig om jag säger att seden inte förekommit i Sverige sedan medeltiden och egentligen inte dessförinnan heller, eftersom vigseln då i regel skedde på kyrktrappen och att brudparet sedan gemensamt gick in i kyrkan för att fira mässa, alltså ta emot nattvarden.
MyochErlend skrev också:
och så är jag fortfarande nyfiken på vad du Burre präst tycker om att församlingar lånar ut brudkronor till brudar?? Det har ju också en viss innebörd från äldre dagar..även detta med slöjan...
Jag tar ibland upp detta med slöja o vigseltalet och säger till brudperet att jag är emot en heltäckande slöja eftersom detta också bygger på den här fokuseringen på bruden som oskuld. Över huvud taget anser jag symboliken kring kvinnans oskuld, i synnerhet med tanke på förekomsten av hedersrelaterat våld i dagens samhälle, vara lite osmaklig rent ut sagt.
När det gäller brudkronor är jag kluven och, får jag väl erkänna, inte helt konsekvent. Jag anser kronan vara såpass fri från symboliska laddningar och otydlig i sin gestaltning att den kan användas idag. Att en brud har krona ger inte en omedelbar tanke om underordning på samma sätt som brudöverlämning gör.
Myoch Erlend avslutade med:
Innan jag slutar så vill jag bara säga att jag aldrig sagt att det är MIN dag och att JAG gör som JAG vill...Jag har sagt vår önskan och nu diskuteras det..jag upplever dock att många av er som är emot detta har blivit aggresiva i framtoninge..varför??
Det gläder mig att du inte använt argumentet "Det är MIN dag" utan uttryckt din önskan. Anledningen att jag själv i den här diskussionen kan förlora tålamodet ibland (och det beklagar jag verkligen) är att för många av oss präster så är det här en fråga som vi kan känna oss ganska pressade av. Men jag ska försöka att så långt som möjligt hålla mig själv på en anständig nivå i samtalet.