Augusti 2009

Så känner vi med. Även om det är min och min blivandes dag så är de ju en stor dag för våra föräldrar oxå. Jag vill att dom ska sitta ner och njuta av dagen och för en gång skull själva bli lite servade.

Jo men visst är det så. Man vill ju att de ska komma ihåg den dagen som något vackert & inte som något stressigt.

så resonerar vi med, därför ska vi ha 2 tjej som gått restaurang o fixa med framplockningen va mat o tårts o sen stå i barne o så..

Dukningen fixar jag själv dagen innan med min sambo o toastarna, jag e sååå petig.

Milo ska heller inte vara med min familj eller magnus familj under vigseln för jag vet att dom kommer tjuta så han får vara med kusinerna..eller min mormor, sen så ska han sova hos mammas kompis som vi träffar väldigt ofta och som han känner under brudnatten för vi vill ja ha vår familj kvar på kvällen.

Men det är ju skönt att kunna lösa barnvakten på så sätt. Visst det är jättemysigt med barn, men på bröllopsfesten tror jag verkligen att barnen har det roligare hemma eller hos någon annan :)

Hahaha jag är med jättepetig, jag kommer säkert gå & granska dukningen som slottet gör ;) Har ju sett hur det brukar bli så jag kommer nog inte bli besviken :)

Jag har försökt få pappa att bara fotografera själva "bröllopsfotona" men han är fotograf och dessutom envis.
Jag håller med dig om att de egentligen inte borde behöva göra något alls, men som sagt, han är envis som synden. :)

Jo då är det ju inte så mycket man kan göra. Jag vet att min pappa & svärfar kommer att fota/filma jättemycket, men då är det för att de vill det inte för att jag har bett dom :) Men det är ju bara bra att det tas mkt kort :)
I vilket fall kommer vi anlita både fotograf & någon som filmar bröllopet & vigseln :)

Åh gud vad kul! Den reaktionen hade jag väl också hoppats på. Ja, inte 10 000 men iaf ett grattis och lite entusiasm när jag berätta för min pappa och hans sambo igår. Det ENDA min pappa sa var; "Här nere eller?". Vi har nyss flyttat till Malmö så det var tydligen det viktigaste. Hans sambos första fråga var; "Vilken präst ska ni ha?" Ääääh!? Alltså, som om vi känner en massa präster eller att hon gör det, det spelar liksom ingen roll i det här läget.

Åh.. jag blev så himla ledsen. Det här är ju det största som hänt mig hittintills i livet och så fick vi en minst sagt ljummen reaktion. Inte ett ljud om att de ville ställa upp med någonting och då menar jag inte att jag räknar med ekonomisk hjälp, snarare praktisk kanske. Pappas sambo satt iaf med mig när jag kollade upp lite saker på nätet angående lokal och så men annars ingenting..

Fast min pappa reagerade inget spec heller, liakdant var det när ja sa att jag var med barn, han liksom bara glider med, han fråga mer eller mindre hur fan vi skulle ha råd o då svara jag:skit i de du,.

Vad tråkigt att de reagerade så. Hoppas att de bara blev chockade så att de kommer att glädjas åt er :)

Hej igen...nu sitter vi och funderar om vi ska tillåta barn på bröllopet. Barn är söta men jag vet inte om det blir bra att ha de med på festen. Vi vill gjärna att deras föräldrar stannar längre an till kl. 21. Och sedan r det frågan om att ta på sig ansvaret att fixa ett separat bord och mat åt barnen och jag vet inte om jag vill hålla på med det också...Jag kanske låter så oförskämd men det är tyvär vad vi tycker.
Samtidigt är det svårt att säga nej till släktingar med barn. Tänk om de har problem med barnvakt och inte kommer alls annars...:(