Hej alla barnkarusellsåkare!
Dags att säkra vår mötesplats på nätet! Välkomna alla gamla och nya medresenärer! Jakten på plusset, nojjandet, grubblandet, gråten och fnissen - allt har sin plats här i denna goa gemenskap!
jaja, sånt är livet. Ups and downs. 
Men vi vill ju bara ha UPS! Inte budfirman nu utan bara glada besked!
Åååhhh fan vad jag också hade velat NÅGONGÅNG få skriva att jag fått +, jag har så många idéer hur jag skulle göra det. Och snart är det väl lika bra att berätta alla sätt för internet kanske inte ens finns längre när det är min tur att få jubla.
Idag ska vi köra lite soffor och kartonger till nya huset (försöker rensa så gott det går så att flytten går snabbt sen)!
Page
Snedlugg, kan det vara nåt?
Jag har haft alla möjliga frisyrer (utom lockigt, förutom några bröllop jag försökt vara tjusig på men det raknar efter 4 timmar). Igår när jag kollade igenom våra fotoalbum insåg jag att när jag var riktigt korthårig så såg det rätt coolt ut, men å andra sidan även +10 år mot vad jag är nu och det var 6 år sen. HahahhaNu har jag gett upp och bara låter det växa som ogräs.
Nenne igen, jag blir så ledsen när jag ser att du har suttit och gråtit på morgonen. 
Jag förstår att det inte är så lätt att tänka så när man sitter där och precis har fått mens för fyrtioelfte gången och jag vet hur irriterande det kan vara med klämkäcka tillrop men det finns ju fortfarande en massa hjälp ni kan få som ni inte har börjat med. Och ni är unga, förr eller senare, ett eller annat sätt, så kommer det att lösa sig för er. Det kanske inte blir så som ni hade tänkt eller när ni hade tänkt det men det kommer att gå. Det lovar jag!
Piggelin
Tack... 
Jaaa, jag är så glad att vi fick de där stolarna, de funkar överallt! Nu drar försäljningen igång - håller tummarna! Om du inboxar mig kan jag kolla på min plustjänst... 
Page, här är en till med vissa problem med hushållsarbetet. Maken lagar till exempel inte mat alls. Så han sitter med Iris och väntar tills jag kommer hem från jobbet och fixar middag. Så jäkla irriterande. Jag har provat införa att han ska laga mat en dag i veckan till att börja med, det fungerade väl i ett par veckor men då skulle det prompt vara komplicerad trerätters söndagsmiddag varje gång och det blev för jobbigt för att upprätthålla så nu är vi tillbaka där vi började igen. Tur att han orkar fixa korv och makaroner till lunch till sig och Iris på dagarna i alla fall... Sedan gör han det man säger åt honom men jag börjar bli bättre och bättre på att säga åt honom på kvällarna istället för att springa runt och fixa allt själv i alla fall. I övrigt är han bra på att fixa med huset, hjälpa till med Iris och att städa så allt är inte kris. Fast de första åtta månaderna hade jag Iris i princip själv, inte kul alls, tur att det blev ändring...
Vad det gäller CSN så får jag nog dras med mina lån tills jag blir 65, suck.
Jag är förresten också missnöjd med mitt hår just nu, när jag klippte mig sist så klippte frisören upp det för mycket i etapper så det inte passar längden på håret. Nu är det inte mycket att göra än att vänta på att det växer ut men det kommer att ta tid. Under tiden går det inte att få snyggt vare sig utläppt eller uppsatt, jättesurt.
telis
på dig med!
Jamenvafaaaaan... P och jag har pratat en hel del om det där och det känns verkligen som att ju längre vi försöker desto längre från målet kommer vi. I stället för tvärtom. Det är som att navigera fel i öknen och tro man ska få bada i havet...jag lovar att vi kommer att träffa ett jävla kvicksandshål på vägen också.
Till helgen behöver vi en ny tråd ser jag!
Nenne, ni har ju knappt ens börjat att få hjälp, ni har ju alla chanser kvar att lyckas som Telis skriver.
Page, hur har det gått för J med sjukvården? Får han inte den hjälp han behöver nu eftersom du är så arg?
Piggelin, jag tänker som du med CSN! Hoppas att det går bra med lägenhetsförsäljningen nu, håller tummarna!
AM - känner igen det där med projektledarrollen väl, speciellt när jag var mammaledig. Just det där att vara den som i störst utsträckning "ser" vad som behöver göras & håller allt i skallen - då är inte en "projektledarassistent" good enough, det är projektledare till som gäller.
Tycker att det kan bli lite för mkt av det goda att vara projektledare både hemma & på jobbet... Nu märker jag iofs att nu när jag jobbar igen, så "ser" eller störs jag inte lika mkt av allt som behöver göras hemma längre. Mannen tvättar, städar, fixar matlådor till mig & annat småfix nu när han är hemma, så för tillfället känns det mer "jämbördigt". Skillnaden mellan mannen & mig är nog att han kan slappna av mer hemma utan att "se" sånt som behöver fixas - när jag var hemma så kändes det som om jag bara hittade mer & mer saker som behövde göras, om jag var hemma mkt om dagarna. Enda & bästa botemedlet mot det var att dra hemifrån & hitta på grejor, vilket jag också gjorde väldigt mkt. Mådde helt enkelt bäst av det
Hmmm, knepigt det där...
Nenne, ja jag förstår känslan. Men om ni nu kan tänka er att adoptera så småningom så kommer ni ju att få ett barn. Visst, ni vill säkert prova alla andra sätt först och sen är det en lång kö men i slutändan så finns det ett litet barn där. Och rent statistiskt så borde IVF funka på er, det har ju bara funkat för koko här i tråden, och oddsen för IVF är ju egentligen så mycket större än så.
Nenne - har inboxat dig!
Koko & Liten förresten - lycka till med jobbstart!!
Koko - anatar att är hemma de sista skälvande dagarana nu?
Liten - har du tjyvstartat lite smått denna veckan?
